Hoppa till innehållet

Terrorism

Redigera länkar
Från Wikipedia

Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan')[1] är användning av våld eller hot om våld för att genom rädsla försöka uppnå mål som vanligen är politiska.[2]

Begreppet härstammar från Jakobinernas régime de la terreur (Skräckväldet) under franska revolutionen (1789–1799).[3]

Terrorism har använts av högerinriktade och vänsterinriktade politiska organisationer, liksom religiösa, nationalistiska, etniska och revolutionära grupper samt regeringar.[4] Terrorism refererar till ett fenomen som inkluderar den faktiska handlingen, liksom de ansvariga och deras motiv. Den som praktiserar terrorism är en terrorist.

Det finns ingen allmänt accepterad definition av terrorism.[5] Vissa definitioner begränsas till icke-statliga aktörer, medan andra även omfattar statsterrorism; också avgränsningen mot andra former av politiskt våld varierar.[2]

I svensk lag regleras straffansvaret för terroristbrott i terroristbrottslagen (2022:666).[6] Även ett enstaka attentat kan utgöra terroristbrott om det uppfyller lagens krav på brottslig gärning, möjlig allvarlig skada och särskild avsikt.[6]

Den som av en part betraktas som terrorist kan av en annan part kallas för frihetskämpe.[2]

Definitioner

[redigera | redigera wikitext]
Jakobinernas välde under franska revolutionen gav upphov till termen terrorism.

Det finns en rad olika definitioner för begreppet terrorism. Ingen definition har lyckats bli universell och accepterad av alla.[5]

Forskningsbegrepp

[redigera | redigera wikitext]

Studier har visat att det finns över 100 definitioner med ett flertal olika element,[5] liksom att begreppet är omstritt och politiskt kontroversiellt.[7] Enligt terroristexperten Walter Laqueur är det enda som förenar de olika definitionerna att de inkluderar våld och hot om våld.[5]

Forskningsdefinitionerna skiljer sig bland annat beträffande våldets mål: vissa begränsas till angrepp mot civila eller icke-stridande, medan andra också omfattar exempelvis politiska mord på makthavare.[2] I definitioner som omfattar statliga aktörer kan även staters terrorbombning av civila räknas som terrorism.[2] Terrorism och krigsförbrytelser behöver därför inte vara ömsesidigt uteslutande kategorier.[8]

Ett kortfattat definitionsförslag av terrorforskaren Alex P. Schmid, återgivet av FN-organet UNODC, lyder: "Act of Terrorism = Peacetime Equivalent of War Crime."[9] UNODC återger även en akademisk konsensusdefinition från 1988, framtagen av Alex P. Schmid och A. J. Jongman:[9][10]

” Terrorism är en metod för framkallande av fruktan med upprepade våldsaktioner, utförd av (semi) olagliga individer, grupper eller statliga aktörer, av idiosynkratiska, kriminella eller politiska skäl, vid vilken - i motsats till mord - direkt våld inte är det viktigaste målet. Det omedelbara mänskliga offret för våldet väljs i allmänhet slumpmässigt (målmöjligheter) eller selektivt (representativt eller symboliskt mål) från en målgrupp, och tjänar som meddelandeskapare. Hot- och våldsbaserade kommunikationsprocesser mellan terrorism (organisation), (fara) offer, och viktiga mål används för att manipulera det direkta målet (målgrupp (er)) och omvandlar den till ett mål för terror, ett mål för krav, eller ett mål för uppmärksamhet, beroende på om hot, tvång eller propaganda eftersträvas i första hand. „

Filosofen och terrorexperten Igor Primoratz gör följande definition:[11]

” Terrorism är avsiktlig användning av våld, eller hot om användning av våld, mot oskyldiga människor, i syfte att skrämma andra människor att utföra handlingar de annars inte skulle utfört. „

Rättsliga definitioner

[redigera | redigera wikitext]

Rättsliga definitioner anger vilka handlingar som omfattas av ett visst lands lagstiftning eller av en viss internationell överenskommelse, och deras räckvidd varierar mellan regelverken.[8]

Under 70- och 80-talet försökte FN att definiera begreppet men misslyckades då det rådde delade meningar hos de olika medlemsländerna främst vad gäller användandet av våld för självständighet.[12]

I 1999 års internationella konvention om bekämpande av finansiering av terrorism avgränsar artikel 2.1 b en kategori av handlingar vars finansiering ska kriminaliseras.[13] Bestämmelsen omfattar handlingar avsedda att döda eller allvarligt skada civila eller andra som inte aktivt deltar i fientligheterna under en väpnad konflikt, när syftet är att skrämma en befolkning eller tvinga en regering eller internationell organisation att handla eller avstå från att handla.[13]

Inom EU anger artikel 3 i direktiv (EU) 2017/541 vilka uppsåtliga gärningar och särskilda syften som ska omfattas av medlemsstaternas bestämmelser om terroristbrott.[14] Enligt skäl 37 omfattar direktivet inte väpnade styrkors verksamhet under väpnad konflikt som regleras av internationell humanitär rätt, eller statliga militära styrkors tjänsteutövning i den utsträckning den regleras av andra folkrättsliga regler.[14]

Enligt 4 § i den svenska terroristbrottslagen (2022:666) döms den för terroristbrott som begår eller försöker begå ett uppsåtligt brott, om gärningen allvarligt kan skada ett land eller en mellanstatlig organisation och begås med någon av följande avsikter:[6]

  • att injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller en del av en befolkning,
  • att otillbörligen tvinga ett offentligt organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd, eller
  • att allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i ett land eller i en mellanstatlig organisation.[6]

Den svenska bestämmelsen kräver inte att gärningen ingår i en serie attentat eller att gärningspersonen tillhör en terroristorganisation.[6]

I 3 § i den svenska terroristbrottslagen definieras en terroristorganisation som en sammanslutning av personer som begår eller medverkar till terroristbrott eller gör sig skyldiga till försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott.[6]

Politiskt språkbruk

[redigera | redigera wikitext]

Begreppet är starkt politiskt och känslomässigt laddat.[15] Otydliga definitioner kan möjliggöra att beteckningen terrorism används för att ingripa även mot verksamhet som inte är terroristisk eller brottslig.[8]

Att en rörelse betraktas som en frihetsrörelse utesluter inte att dess metoder kan räknas som terrorism enligt en viss definition; rörelsens mål och dess metoder är skilda bedömningsfrågor.[2]

Under andra världskriget använde den tyska ockupationsmakten terroristbeteckningen i propaganda mot den franska motståndsrörelsen, bland annat i kampanjen med Affiche rouge 1944, som framställde Missak Manouchians motståndsgrupp som farliga terrorister.[16]

Nelson Mandela och andra medlemmar i African National Congress (ANC) omfattades av amerikanska terroristbevakningslistor och inreserestriktioner på grund av sin verksamhet mot apartheidregimen.[17] År 2008 antogs en amerikansk lag som gjorde det möjligt att undanta sådan ANC-verksamhet från terrorismrelaterade inresebestämmelser.[17]

Då det råder delade meningar om begreppet försöker vissa nyhetskanaler, till exempel BBC, att undvika ordet 'terrorist' i sina nyhetsrapporteringar.[18]

Historisk utveckling

[redigera | redigera wikitext]
Den assasinska fästningen Alamut.

De judiska seloterna brukar utnämnas till historiens första terrorister. Vid tiden för Kristi födelse kämpade de mot det romerska imperiets ockupation. En annan tidig form av terrorism var grupper av assassiner, en muslimsk shiitisk sekt under 1100- och 1200-talet med fästen runt om i Mellanöstern. Assassinerna använde lönnmordet som vapen, deras medlemmar skickades ut i små grupper som tog livet på befälhavarna i de arméer som hotade deras fästen.

Begreppet terrorism myntades först i slutet på 1700-talet i samband med franska revolutionen och jakobinernas skräckregim regime de la terreur. Maximilien de Robespierre var en av jakobinernas ledare och han menade att försvaret av revolutionens höga ideal mot dess yttre och inre fiender krävde terrorn. Då ordet terrorism infördes i Academie Française 1798 var det som något förknippat med det statliga skräckvälde som följde på den franska revolutionen.

Under 1800-talet förknippades terrorismen först med små oppositionella grupper som använde våld för att uppnå sina politiska mål. De flitigaste terroristerna under perioden var anarkister. Våldet var framför allt riktat mot politiker och andra ledare; såväl ryska tsarer som amerikanska presidenter mördades. Medlemmarna i den ryska revolutionära gruppen Narodnaja Volja (Folkets vilja) använde stolt ordet terrorism. De ansåg att tsaren och det dåvarande politiska systemet var omoraliskt och att det var berättigat att använda våld mot regimen.[19] År 1881 mördade de tsar Alexander II, men gruppen misslyckades med att starta den revolution de drömde om. Gruppens metoder kom dock att inspirera andra som hoppades att det skulle vara möjligt att förändra de politiska villkoren med radikala metoder. En av dessa var den serbiske studenten Gavrilo Princip som ingick i den serbiska nationalistiska gruppen Svarta handen. I juni 1914 mördade han Österrike-Ungerns tronföljaren Franz Ferdinand vilket utlöste första världskriget.[19]

Under andra världskriget verkade framgångsrika statsstödda terrorgrupper av vilka många var gerillor, partisangrupper och motståndsrörelser som organiserades och utrustades av de allierade. Den brittiska Special Operations Executive utvecklade många av de taktiker och tekniker som används av terroristgrupper idag.[20]

I kampen för en judisk stat i Palestina utförde de sionistiska organisationerna Irgun och Lehi terrordåd. Bland annat mördade man den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte.

De utomeuropeiska motståndsrörelserna utvecklades efter kriget ofta till nationalistiska terroristgrupper eller gerillor som verkade för avkolonisering. Under det kalla kriget använde sig båda sidor av terroristgrupper för att kriga via mellanhänder. Ett exempel är hur CIA medverkade till att bygga upp flera av dagens islamiska terrorgrupper genom träning i Afghanistan.[21]

En variant av terrorism som tillkom under 1960-talet var flygplanskapningar. År 1969 utgjorde kapningarna nära 50 % av alla internationella terrorattacker det året. Under 1973 installerades metalldetektorer på flygplatserna, och några år senare hade antalet kapningar minskat med över 90 %.[22] Under 1970-talet blev terrorismen en vardagsvara i Västeuropa genom tyska Röda armé-fraktionen (Baader-Meinhof-ligan), IRA, ETA och Röda brigaderna. Grupper som PLO och PKK var aktiva i Mellanöstern. Blodig statsterrorism användes av Kambodja och Iran och många länder i Afrika, Mellanöstern och Sydamerika har varit drabbade av terror både från staten och enskilda terrorgrupper. Israel och Palestina är sedan den tiden drabbat av återkommande terrorism och statsterrorism. Den första större självmordsattacken i modern tid var bombningen av den Irakiska ambassaden i Beirut 1981.[21]

Från slutet av 1900-talet

[redigera | redigera wikitext]

Det internationella islamistiska nätverket al-Qaida grundades i slutet av 1980-talet av bland andra Usama bin Ladin, med bakgrund i kriget mot Sovjetunionen i Afghanistan.[23]

Den 20 mars 1995 genomförde den religiösa sekten Aum shinrikyo ett attentat med nervgiftet sarin i Tokyos tunnelbana.[24]

Vid 11 september-attackerna 2001 kapade 19 al-Qaida-terrorister fyra passagerarflygplan i USA.[23] Två plan flögs in i World Trade Center i New York och ett i Pentagon, medan det fjärde störtade i Pennsylvania efter att passagerare och besättningsmedlemmar försökt återta kontrollen.[23] Attackerna dödade 2 977 människor, utöver de 19 kaparna.[23] Under 2000-talets första årtionde genomfördes också stora attentat av grupper som var förbundna med eller inspirerade av al-Qaida, bland annat på Bali 2002 och i Madrid 2004, London 2005 och Bombay 2008.[23]

I Europa meddelade Provisoriska IRA den 28 juli 2005 att organisationens väpnade kamp skulle upphöra och att dess medlemmar skulle verka med fredliga medel.[25] Den baskiska separatistorganisationen ETA meddelade 2011 att den väpnade kampen upphörde och upplöstes 2018.[26]

Omfattning

[redigera | redigera wikitext]

Statistikens avgränsningar

[redigera | redigera wikitext]

Global Terrorism Database (GTD), som utvecklats av forskningskonsortiet START vid University of Maryland, sammanställer uppgifter från öppna mediekällor om både inhemska och internationella terrorattentat.[27] Registrering i databasen innebär inte att en gärningsperson har dömts för terroristbrott.[27]

För att tas med ska en händelse vara avsiktlig, innefatta våld eller ett omedelbart våldshot mot människor eller egendom och ha utförts av en icke-statlig aktör.[28] Därutöver krävs minst två av tre kriterier: ett politiskt, ekonomiskt, religiöst eller socialt mål; en avsikt att skrämma, tvinga eller förmedla ett budskap till fler än de direkt drabbade; ett angrepp på icke-stridande utanför den internationella humanitära rättens ramar.[28] Statligt våld, däribland statsterrorism, faller utanför denna avgränsning.[28]

Såväl fullbordade som misslyckade attentatsförsök räknas, men inte planer som aldrig omsatts i ett försök.[28] Samordnade angrepp på olika platser räknas som separata händelser.[28] Även gränsfall där klassificeringen som terrorism är sannolik men osäker ingår i den sammanställning som redovisas här.[29] Dödstalen omfattar både offer och förövare som dött som en direkt följd av attentaten.[30] Endast dödsfall som kunnat kvantifieras ingår i summorna.[31]

Tillgången till tillförlitliga medieuppgifter varierar mellan länder, vilket kan leda till underrapportering.[31] START framhåller också att metodförändringar 1998, 2008 och 2012 delvis kan förklara skillnader i antalet registrerade attentat och dödsfall före och efter dessa tidpunkter.[28]

Utveckling 2013–2020

[redigera | redigera wikitext]

Tabellen redovisar kalenderåren 2013–2020 utifrån START:s GTD-utgåva från 2022, enligt Our World in Datas sammanställning uppdaterad den 20 juli 2023.[29] Världstalen är summerade från datakällans tolv regioner; för dödsfallen särredovisas de tre regioner som stod för störst antal under perioden.[32]

Registrerade attentat samt dödsfall inklusive förövare, 2013–2020
År Attentat
globalt[29]		 Registrerade dödsfall[32]
Globalt Sydasien Mellanöstern
och Nordafrika		 Afrika söder
om Sahara		 Övriga
regioner
2013 12 04722 2797 06810 1703 8591 182
2014 16 96044 6488 35720 24313 3452 703
2015 15 13838 9938 30017 99010 7661 937
2016 14 05135 2397 80219 6306 6621 145
2017 11 36426 8977 66711 2226 7461 262
2018 9 85323 29110 9384 7176 6201 016
2019 8 53720 4129 2733 6176 562960
2020 8 43822 84710 6192 6438 948637

Övriga regioner omfattar Centralasien, Östasien, Sydostasien, Östeuropa, Västeuropa, Nordamerika, Centralamerika och Karibien, Sydamerika samt Australasien och Oceanien.[28]

Under den redovisade perioden var dödstalet högst 2014 och minskade därefter varje år till 2019, innan det ökade 2020.[32] Antalet registrerade attentat minskade varje år från 2014 till 2020.[29]

Geografisk fördelning

[redigera | redigera wikitext]

Den geografiska indelningen avser platsen för attentatet, inte förövarnas eller offrens nationalitet.[28] Varje år 2013–2020 inträffade över 90 procent av de registrerade dödsfallen i Sydasien, Mellanöstern och Nordafrika samt Afrika söder om Sahara.[32] Mellan 2014 och 2020 minskade dödstalen kraftigt i Mellanöstern och Nordafrika, medan Sydasien hade högre dödstal vid periodens slut än 2014.[32]

På landsnivå registrerades flest dödsfall i Irak 2014, med 14 095 döda, och i Afghanistan 2020, med 10 081 döda.[30] I Afrika söder om Sahara var dödstalen 2020 högst i Nigeria (2 102), Kongo-Kinshasa (1 356) och Etiopien (1 330).[30]

Former

[redigera | redigera wikitext]

Terrorism kan indelas efter flera skilda egenskaper, däribland räckvidd, aktörer och ideologisk inriktning.[33] Sådana indelningar beskriver olika dimensioner av samma företeelse och kategorierna behöver inte utesluta varandra.[33]

Räckvidd

[redigera | redigera wikitext]

Vid en indelning i inhemsk och internationell, eller transnationell, terrorism beaktas bland annat var attentatet sker samt förövarnas och offrens nationalitet.[34]

  • Inhemsk terrorism avser i denna indelning attentat där platsen, förövarna och målen hör till samma land.[34]
  • Internationell terrorism berör mer än ett land genom exempelvis förövare, offer, mål eller stöd till attentatet.[34] Ett attentat mot utländska medborgare eller diplomater kan därför räknas som internationellt även om själva angreppet sker inom ett enda land.[34]

Aktörer

[redigera | redigera wikitext]

Terrorism kan utföras av ensamagerande personer eller av grupper och organisationer.[35] Terroristorganisationer är organisationer som använder terrorism som metod, ibland som en del av en bredare verksamhet.[35] Vissa organisationer har både hemliga celler och öppna politiska eller sociala verksamheter; organisationsformen är alltså inte enhetlig.[35]

Statsterrorism avser staters bruk av terrorism mot den egna eller andra länders befolkningar och förutsätter en definition som omfattar statliga aktörer.[2] Statsstödd terrorism kan i stället innebära att en stat bistår en terroristorganisation, exempelvis med finansiering eller logistiskt stöd.[35] Förhållandet till staten kan också beskrivas genom om våldet riktas mot den rådande makten eller används till stöd för den.[33]

Ideologisk inriktning

[redigera | redigera wikitext]

Indelningar efter ideologi eller politiska mål omfattar bland annat högerextrem och vänsterextrem terrorism, anarkistisk terrorism, nationalistisk och separatistisk terrorism, religiöst motiverad terrorism samt terrorism kring en enskild sakfråga.[33] I Europols rapportering för 2025 användes kategorierna jihadistisk, högerextrem, vänsterextrem och anarkistisk samt etnonationalistisk och separatistisk terrorism som analysverktyg, utan självständig rättslig betydelse.[36] Rapporten beskrev också fall där ideologiska gränser var otydliga och flera slags föreställningar kombinerades.[36]

Organisationernas mål kan skilja sig både inom och mellan sådana kategorier: ETA eftersträvade baskisk självständighet från Spanien, medan Tamilska befrielsetigrarna eftersträvade en självständig tamilsk stat i Sri Lanka.[37] Den första generationen av Röda armé-fraktionen betraktade sig under det tidiga 1970-talet som del av en internationell kamp mot imperialism och kapitalism och ville genom väpnade aktioner utlösa en revolution.[38] Ett av Al-Qaidas mål i början av 2000-talet var att få USA att dra tillbaka sina styrkor från Arabiska halvön.[39]

Orsaker

[redigera | redigera wikitext]

Forskningen om icke-statlig terrorism behandlar både de samhällsförhållanden där terrorism uppkommer och organisationers och individers beslut att använda våld.[40] Ett statistiskt samband mellan exempelvis ett lands inkomstnivå och antalet attentat förklarar inte i sig varför en viss person deltar i terrorism; att dra sådana slutsatser kan innebära ett ekologiskt felslut.[41]

Samhällsnivå

[redigera | redigera wikitext]

Studier på samhällsnivå undersöker bland annat samband mellan terrorism och ekonomiska villkor, utbildning och politiska institutioner, men resultaten påverkas av vilka tidsperioder, mått och typer av terrorism som undersöks.[42] Vid internationell terrorism skiljer forskningen också mellan förhållandena i förövarnas ursprungsländer och i de länder som utsätts för attentat.[42]

Fattigdom, inkomstskillnader mellan individer, ojämlikhet mellan samhällsgrupper och upplevelser av att vara missgynnad är skilda företeelser som inte kan fångas med samma mått.[41] En forskningsgenomgång från 2024 redovisar motstridiga resultat om fattigdom och terrorism: vissa studier finner mer terrorism vid sämre ekonomiska förhållanden, andra inget statistiskt säkerställt samband eller samband som varierar med inkomstnivån.[41] Krieger och Meierrieks översikt från 2011 av internationell terrorism redovisar studier där högre utbildningsnivå förknippas med mindre terrorism, men också studier utan statistiskt säkerställda samband.[42] Resultaten varierar bland annat med hur utbildning mäts, exempelvis genom skolgång eller läskunnighet.[42]

En systematisk översikt av studier publicerade 2001–2017 fann relativt samstämmiga samband mellan högre förekomst av terrorism och mer repression eller svagare skydd mot statliga övergrepp som tortyr och utomrättsliga avrättningar.[43] Resultaten för demokrati och medborgerliga friheter var däremot motstridiga, och vissa studier tydde på samband som inte följde en enkel stigande eller fallande skala.[43] Översikten framhåller att olikheter i mätmetoder och begränsningar i studiernas upplägg gör det svårt att fastställa orsakssamband.[43]

Organisationsnivå

[redigera | redigera wikitext]

Strategiska teorier undersöker varför organisationer väljer terrorism som ett medel att påverka politiska motståndare, exempelvis genom tvång eller provokation.[40] Organisationsinriktade teorier behandlar hur behovet att bevara gruppen, konkurrens med andra organisationer och tryck på medlemmar att följa gruppens beslut kan påverka våldsanvändningen.[40] Dessa förklaringar utesluter inte varandra: politiska mål kan samverka med organisatoriska och psykologiska processer.[40]

Ekonomiska modeller behandlar resurser och kostnader som begränsningar för organisationernas handlande.[42] Forskningen om grupprocesser undersöker också hur befintliga sociala nätverk underlättar rekrytering och hur en sluten organisation kan stärka den interna sammanhållningen samtidigt som kontakterna med möjliga rekryter minskar.[40]

Individnivå

[redigera | redigera wikitext]

Forskning om radikalisering skiljer mellan att rättfärdiga politiskt våld, att uttrycka en vilja att delta och att utföra våldshandlingar.[44] En systematisk översikt med metaanalys från 2021 sammanställde 127 studier med urval från 20 OECD-länder och analyserade dessa utfall var för sig.[44] Beteendestudierna omfattade både terrorism och annat ideologiskt motiverat våld.[44]

För våldsamt deltagande fann översikten bland annat positiva samband med tidigare brottslighet och kontakter med radikala eller brottsliga kamrater, men sambanden varierade mycket mellan studierna.[44] Manligt kön hade ett positivt samband med deltagande, medan sambandet med lägre ålder var svagt i det sammanvägda materialet.[44] Underlaget bestod huvudsakligen av tvärsnittsstudier, vilket begränsar möjligheten att avgöra om de undersökta faktorerna föregick deltagandet och att dra slutsatser om orsak och verkan.[44]

Strategi och metoder

[redigera | redigera wikitext]
Blommor där tre polismän sköts ihjäl under terrorangreppen i Bombay i november 2008.

Terrorismens verkan är inte begränsad till de direkta offren: våldet används för att påverka en större målgrupp genom rädsla.[2] Statsvetarna Andrew Kydd och Barbara Walter skiljer mellan fem strategier hos icke-statliga terroristorganisationer: att nöta ned motståndaren genom kostnader, att skrämma en befolkning till lydnad, att provocera fram övergrepp som ökar stödet för gruppen, att sabotera fredsförhandlingar och att överträffa rivaliserande grupper i kampvilja.[37] Flera strategier kan kombineras, och deras genomslag beror enligt författarna på den politiska situationen och motståndarens reaktioner.[37]

Metoderna omfattar bland annat sprängattentat, skjutningar, gisslantagande och flygplanskapning, med angrepp mot exempelvis offentliga byggnader, religiösa platser och kollektivtrafik.[2] I en studie från 2003 skilde Robert Pape mellan demonstrativ terrorism, som främst söker uppmärksamhet och begränsar skador för att bevara sympatier, destruktiv terrorism, som tillfogar skador för att tvinga fram eftergifter trots risken att förlora stöd, samt självmordsterrorism.[39] För den sistnämnda formen framhöll Pape att attentatsmannen inte räknar med att överleva och att den egna döden ofta ingår i angreppets genomförande.[39]

Internet kan användas för propaganda, rekrytering, finansiering och kommunikation i samband med terrorism.[45] Begreppet cyberterrorism har däremot ingen enhetlig definition: i snävare användning avser det angrepp mot digitala system som orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för att skrämma eller tvinga en befolkning eller regering.[45]

Terroristorganisationer kan också finansiera verksamhet genom annan brottslighet, exempelvis narkotikahandel eller kidnappningar för lösensummor.[46]


Bekämpning

[redigera | redigera wikitext]

Internationellt samarbete

[redigera | redigera wikitext]

Det europeiska polissamarbetet utvecklades från 1976 genom TREVI, ett mellanstatligt nätverk med företrädare för justitie- och inrikesministerier.[47] Maastrichtfördraget angav terrorism som en fråga av gemensamt intresse för polissamarbetet och lade grunden för Europol, vars verksamhet officiellt inleddes 1999.[47] Samarbetet ingick i EU:s tredje pelare, men pelarstrukturen avskaffades genom Lissabonfördraget 2009.[48]

Den 28 september 2001 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1373, som bland annat ålade stater att frysa ekonomiska tillgångar som tillhör personer som begår eller försöker begå terroristhandlingar samt vissa anknutna personer och organisationer.[49]

Kriget mot terrorismen

[redigera | redigera wikitext]

Efter attentaten den 11 september 2001 inledde USA:s president George W. Bush en kampanj som benämndes kriget mot terrorismen, med militära, diplomatiska och ekonomiska åtgärder mot terroristgrupper och deras stödstrukturer.[50] USA:s regering räknade in krigen i Afghanistan från 2001 och Irak från 2003 i denna kampanj.[50]

Internationellt juridiskt ramverk

[redigera | redigera wikitext]

Det internationella rättsliga ramverket bygger bland annat på konventioner om särskilda brottstyper och på resolutioner från FN:s säkerhetsråd.[49] Konventionerna genomförs genom nationell lagstiftning och reglerar bland annat straffansvar, jurisdiktion och samarbete vid lagföring eller utlämning.[49]

Bland de konventioner som antagits inom FN:s generalförsamling finns följande:[49]

  • Konventionen om förebyggande och bestraffning av brott mot internationellt skyddade personer, däribland diplomater (1973).[49]
  • Konventionen mot gisslantagning (1979).[49]
  • Konventionen om bekämpande av bombattentat av terrorister (1997).[49]
  • Konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism (1999).[49]
  • Konventionen om bekämpande av nukleär terrorism (2005).[49]

Till ramverket hör även instrument som utarbetats inom FN:s fackorgan, däribland Tokyokonventionen om brott och vissa andra handlingar ombord på luftfartyg från 1963.[49] På regional nivå utarbetade Europarådet den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism 1977 och en konvention om förebyggande av terrorism 2005.[49]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Terrorism. Online Etymology Dictionary: "1795, in specific sense of "government intimidation during the Reign of Terror in France" (1793-July 1794), from Fr. terrorisme (1798), from L. terror".
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Primoratz, Igor (2 november 2022). ”Terrorism” (på engelska). Stanford Encyclopedia of Philosophy. Stanford University. https://plato.stanford.edu/entries/terrorism/. Läst 12 september 2026.
  3. ↑ ”terrorism | SAOB”. https://www.saob.se/artikel/?seek=terrorism&pz=2. Läst 1 maj 2021.
  4. ↑ ”Terrorism”. Encyclopædia Britannica. sid. 3. http://www.britannica.com/eb/article-9071797. Läst 11 augusti 2006.
  5. 1 2 3 4 Record, Jeffrey (2003). Bounding the Global War on Terrorism. ISBN 1-58487-146-6. sid 6 (sid 12 i PDF dokumentet); citerar fotnot 11: Walter Laqueur (1999). The New Terrorism: Fanaticism and the Arms of Mass Destruction. New York: Oxford University Press. sid 6. Strategic Studies Institute Arkiverad 30 juli 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  6. 1 2 3 4 5 6 ”Terroristbrottslag (2022:666)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/terroristbrottslag-2022666_sfs-2022-666/. Läst 12 september 2026.
  7. ↑ Se ipsnews.net Arkiverad 11 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. för en diskussion om att definiera "terrorism" inom FN, med hänsyn till statsterrorism och befrielseorganisationer
  8. 1 2 3 ”Defining terrorism” (på engelska). UNODC Teaching Module Series: Counter-Terrorism. United Nations Office on Drugs and Crime. https://sherloc.unodc.org/cld/en/education/tertiary/terrorism/module-4/key-issues/defining-terrorism.html. Läst 12 september 2026.
  9. 1 2 United Nations Office on Drugs and Crime: Definitions of Terrorism
  10. ↑ A.P. Schmid & A.J. Jongman (red.) (1988). Political Terrorism: A New Guide to Actors, Authors, Concepts, Data Bases, Theories and Literature, Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. sid 28. amazon
  11. ↑ Primoratz, Igor (2004). “What Is Terrorism?”, in Primoratz, red. (2004). Terrorism: The Philosophical Issues. Basingstoke and New York: Palgrave Macmillan, sid 15-27.
  12. ↑ Martyn, Angus (2002). The Right of Self-Defence under International Law-the Response to the Terrorist Attacks of 11 September. Arkiverad 29 april 2009 hämtat från the Wayback Machine. Australian Law and Bills Digest Group, Parliament of Australia Web Site, 12 February 2002
  13. 1 2 ”International Convention for the Suppression of the Financing of Terrorism” (på engelska). Förenta nationerna. 9 december 1999. https://www.un.org/law/cod/finterr.htm. Läst 12 september 2026.
  14. 1 2 ”Directive (EU) 2017/541 of the European Parliament and of the Council of 15 March 2017 on combating terrorism” (på engelska). EUR-Lex. Europeiska unionen. 15 mars 2017. https://eur-lex.europa.eu/eli/dir/2017/541/oj/eng. Läst 12 september 2026.
  15. ↑ Hoffman, Bruce (1998). Inside Terrorism. Columbia University Press. ISBN 0-231-11468-0. sid 32.
  16. ↑ Alexandre Sumpf (1 september 2012). ”L’affiche rouge” (på franska). Histoire par l’image. Réunion des musées nationaux – Grand Palais. https://histoire-image.org/etudes/affiche-rouge. Läst 14 september 2026.
  17. 1 2 ”Kerry, Corker, Whitehouse Announce Nelson Mandela Will Be Removed From Terror Watch Lists” (på engelska). Senator Sheldon Whitehouse, USA:s senat. 15 juli 2008. https://www.whitehouse.senate.gov/news/release/kerry-corker-whitehouse-announce-nelson-mandela-will-be-removed-from-terror-watch-lists/. Läst 14 september 2026.
  18. ↑ BBC (3 oktober 2009). ”Guidance: Terrorism, Use of Language When Reporting” (på Engelska). British Broadcasting Corporation. Arkiverad från originalet den 31 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080131034243/http://www.bbc.co.uk/guidelines/editorialguidelines/advice/terrorismlanguage/ourapproach.shtml.
  19. 1 2 Vad är terrorism? Arkiverad 27 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine. säkerhetspolitik.se
  20. ↑ Churchill's Secret Army, Channel 4 television UK
  21. 1 2 Atran, Scott (2003). Genesis of Suicide Terrorism Arkiverad 19 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. PDF. Science, 299:1534-1539.
  22. ↑ Anderton & Carter (2004). Applying Intermediate Microeconomics to Terrorism Arkiverad 12 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. PDF. The Journal of Economic Education, 37(4):442-58.
  23. 1 2 3 4 5 ”9/11 FAQs” (på engelska). National September 11 Memorial & Museum. https://www.911memorial.org/911-faqs. Läst 13 september 2026.
  24. ↑ ”The Sarin Gas Attack in Japan and the Related Forensic Investigation” (på engelska). Organisation for the Prohibition of Chemical Weapons. 1 juni 2001. https://www.opcw.org/media-centre/news/2001/06/sarin-gas-attack-japan-and-related-forensic-investigation. Läst 13 september 2026.
  25. ↑ ”Irish Republican Army (IRA) Statement on the Ending of the Armed Campaign, (28 July 2005)” (på engelska). CAIN, Ulster University. 28 juli 2005. https://cain.ulster.ac.uk/othelem/organ/ira/ira280705.htm. Läst 13 september 2026.
  26. ↑ William Chislett (7 maj 2018). ”Basque terrorist group ETA disbands after 60 years” (på engelska). Elcano Royal Institute. https://www.realinstitutoelcano.org/en/commentaries/basque-terrorist-group-eta-disbands-after-60-years/. Läst 13 september 2026.
  27. 1 2 ”Global Terrorism Database (GTD)” (på engelska). National Consortium for the Study of Terrorism and Responses to Terrorism, University of Maryland. https://www.start.umd.edu/data-tools/GTD. Läst 14 september 2026.
  28. 1 2 3 4 5 6 7 8 (på engelska) Global Terrorism Database Codebook: Methodology, Inclusion Criteria, and Variables. National Consortium for the Study of Terrorism and Responses to Terrorism, University of Maryland. augusti 2021. sid. 4, 10–13, 18–23, 48. https://www.start.umd.edu/sites/default/files/2024-10/Codebook.pdf. Läst 14 september 2026
  29. 1 2 3 4 ”Number of terrorist attacks” (på engelska). Our World in Data. Global Change Data Lab. 20 juli 2023. Arkiverad från originalet den 14 september 2026. https://web.archive.org/web/20260914163113/https://ourworldindata.org/grapher/terrorist-attacks. Läst 14 september 2026.
  30. 1 2 3 ”Terrorism deaths” (på engelska). Our World in Data. Global Change Data Lab. 20 juli 2023. Arkiverad från originalet den 14 september 2026. https://web.archive.org/web/20260914171416/https://ourworldindata.org/grapher/terrorism-deaths. Läst 14 september 2026.
  31. 1 2 Bastian Herre (17 augusti 2023). ”The Global Terrorism Database: how do researchers measure terrorism?” (på engelska). Our World in Data. Global Change Data Lab. https://ourworldindata.org/the-global-terrorism-database-how-do-researchers-measure-terrorism. Läst 14 september 2026.
  32. 1 2 3 4 5 ”Terrorism deaths by region” (på engelska). Our World in Data. Global Change Data Lab. 20 juli 2023. Arkiverad från originalet den 14 september 2026. https://web.archive.org/web/20260914212053/https://ourworldindata.org/grapher/terrorism-deaths-by-region. Läst 14 september 2026.
  33. 1 2 3 4 Jeff Victoroff (2005). ”The Mind of the Terrorist: A Review and Critique of Psychological Approaches” (på engelska). Journal of Conflict Resolution 49 (1): sid. 4–6. doi:10.1177/0022002704272040. https://www.holger-strulik.org/seminar-terror/Victoroff_2005.pdf. Läst 14 september 2026.
  34. 1 2 3 4 Walter Enders; Todd Sandler; Khusrav Gaibulloev (1 december 2010). ”Domestic Versus Transnational Terrorism: Data, Decomposition, and Dynamics” (på engelska) (Författarmanuskript). sid. 4–5. https://time-series.net/assets/docs/Domestic_Trans_MS_Final.4180709.pdf. Läst 14 september 2026.
  35. 1 2 3 4 Alex P. Schmid (13 mars 2023). ”Defining Terrorism” (på engelska). International Centre for Counter-Terrorism. sid. 13–15. https://icct.nl/sites/default/files/2023-03/Schmidt%20-%20Defining%20Terrorism_1.pdf. Läst 14 september 2026.
  36. 1 2 ”European Union Terrorism Situation and Trend Report 2026” (på engelska). Europol. 3 oktober 2026. sid. 5, 8–9. https://www.europol.europa.eu/cms/sites/default/files/documents/EU-TE-SAT-2026.pdf. Läst 14 september 2026.
  37. 1 2 3 Andrew H. Kydd; Barbara F. Walter (2006). ”The Strategies of Terrorism” (på engelska). International Security 31 (1): sid. 49–80. doi:10.1162/isec.2006.31.1.49. https://www.belfercenter.org/sites/default/files/pantheon_files/files/publication/is3101_pp049-080_kydd_walter.pdf. Läst 14 september 2026.
  38. ↑ Christopher Daase (20 augusti 2007). ”Die erste Generation der RAF (1970–1975)” (på tyska). Bundeszentrale für politische Bildung. https://www.bpb.de/themen/linksextremismus/geschichte-der-raf/49256/die-erste-generation-der-raf-1970-1975/. Läst 14 september 2026.
  39. 1 2 3 Robert A. Pape (2003). ”The Strategic Logic of Suicide Terrorism” (på engelska). American Political Science Review 97 (3): sid. 343, 345. doi:10.1017/S000305540300073X. https://www.columbia.edu/itc/journalism/stille/Politics%20Fall%202007/readings%20weeks%206-7/Strategic%20Logic%20of%20Suicide%20Missions.pdf. Läst 14 september 2026.
  40. 1 2 3 4 5 McCormick, Gordon H. (2003). ”Terrorist Decision Making” (på engelska). Annual Review of Political Science 6: sid. 473–507. doi:10.1146/annurev.polisci.6.121901.085601. https://www.researchgate.net/publication/228950602_Terrorist_Decision_Making. Läst 13 september 2026.
  41. 1 2 3 Hertog, Steffen; Arellano, Adrian; Hegghammer, Thomas; Østby, Gudrun (2024). ”Fifty Shades of Deprivation: Disaggregating Types of Economic Disadvantage in Studies of Terrorism” (på engelska). International Studies Review 26 (4): sid. viae045. doi:10.1093/isr/viae045. https://academic.oup.com/isr/article/26/4/viae045/7885272. Läst 13 september 2026.
  42. 1 2 3 4 5 Krieger, Tim; Meierrieks, Daniel (2011). ”What causes terrorism?” (på engelska). Public Choice 147 (1–2): sid. 3–27. doi:10.1007/s11127-010-9601-1. https://www.researchgate.net/publication/258833074_What_causes_terrorism. Läst 13 september 2026.
  43. 1 2 3 Franc, Renata; Pavlović, Tomislav (2018) (på engelska). Systematic Review of Quantitative Studies on Inequality and Radicalisation. Dialogue About Radicalisation and Equality (DARE). sid. 2–3, 45–60, 65–77. https://documents.manchester.ac.uk/display.aspx?DocID=58619. Läst 13 september 2026
  44. 1 2 3 4 5 6 Wolfowicz, Michael; Litmanovitz, Yael; Weisburd, David; Hasisi, Badi (2021). ”Cognitive and behavioral radicalization: A systematic review of the putative risk and protective factors” (på engelska). Campbell Systematic Reviews 17 (3): sid. e1174. doi:10.1002/cl2.1174. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC10121227/. Läst 13 september 2026.
  45. 1 2 ”Cyberterrorism” (på engelska). UNODC Teaching Module Series: Cybercrime. United Nations Office on Drugs and Crime. https://sherloc.unodc.org/cld/en/education/tertiary/cybercrime/module-14/key-issues/cyberterrorism.html. Läst 14 september 2026.
  46. ↑ ”Typologies of criminal behaviour associated with terrorism” (på engelska). UNODC Teaching Module Series: Organized Crime / Counter-Terrorism. United Nations Office on Drugs and Crime. https://sherloc.unodc.org/cld/en/education/tertiary/organized-crime/module-16/key-issues/typologies-of-criminal-behaviour-associated-with-terrorism.html. Läst 14 september 2026.
  47. 1 2 ”Polissamarbete”. Faktablad om Europeiska unionen. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/factsheets/sv/sheet/156/polissamarbete. Läst 13 september 2026.
  48. ↑ ”The Lisbon Treaty's impact on the Justice and Home Affairs (JHA) Council: More co-decision and new working structures” (på engelska) (PDF). Europeiska unionens råds generalsekretariat. 1 december 2009. sid. 1–2, 4. https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ec/111615.pdf. Läst 13 september 2026.
  49. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 (på engelska) Legislative Guide to the Universal Legal Regime against Terrorism. United Nations Office on Drugs and Crime. 2008. sid. 1–4, 8–9, 16–20. https://www.unodc.org/documents/terrorism/Publications/Legislative_Guide_Universal_Legal_Regime/English.pdf. Läst 13 september 2026
  50. 1 2 ”Global War on Terror” (på engelska). George W. Bush Presidential Library. https://www.georgewbushlibrary.gov/research/topic-guides/global-war-terror. Läst 13 september 2026.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Björn Kumm: Terrorismens Historia. Lund, 2003. ISBN 91-89442-51-2
  • Bommi Baumann: Hur det hela började. Författarförlaget, 1976.
  • Hansén/Nordqvist: Kommando Holger Mains. Ordfront, 2005.
  • Igor Primoratz, red: Terrorism: The Philosophical Issues. 2004.
  • Marc Sageman: Understanding Terror Networks. University of Pennsylvania Press, 2008. | förord PDF
  • Noam Chomsky: 9-11. Seven Stories Press, 2001.
  • Stacey Fleet et al.: Political Terrorism. Transaction Books, 1988.
  • Steve Sem-Sandberg: Theres. Modernista, 2004.
  • Walter Laqueur: No End to War - Terrorism in the 21st century. New York, 2003. ISBN 0-8264-1435-4
  • Mattias Gardell: Bin Ladin I våra hjärtan. Leopard 2005.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

Myndigheter

[redigera | redigera wikitext]

Forskningsinstitut och databaser

[redigera | redigera wikitext]

Forskningsartiklar

[redigera | redigera wikitext]

Media

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Terrorism&oldid=59735207”