Hoppa till innehållet

Oxfords universitet

Oxfords universitet
University of Oxford
Oxfords universitets vapen.
Engelska: The Chancellor, Masters and Scholars of the University of Oxford[1]
Latin: Universitas Oxoniensis[2][3][4]
MottoDominus Illuminatio Mea (Latin)
Motto på svenskaHerren är mitt ljus
GrundatOkänt, undervisning funnits sedan 1096[5]
Donationsmedel£9,278 billion (2025; inklusive college)[8]
Kansler
Vicekansler
William Hague
Irene Tracey[9]
Lärarkår8 005 (2024/25)[10]
Admin. personal8 455 (2024/25)[10]
Studerande26 800 (2025)[11]
Studerande på grundnivå12 460 (2025)[11]
Studerande på avancerad nivå13,755 (2025)[11]
Övriga studerande585 (2025)[11]
SäteOxford, Oxfordshire, England, Storbritannien
Koordinater51°45′18″N 1°15′18″V / 51.755°N 1.255°V / 51.755; -1.255
Karta
CampusUniversitetsstad
Färger     Oxfordblå[12]
Idrott(er)Sporting Blue
MedlemskapIARU
Russellgruppen
Coimbragruppen
Europaeum
EUA
G5
LERU
Webbplatsox.ac.uk

Oxfords universitet (engelska: University of Oxford) är ett kollegialt forskningsuniversitet beläget i Oxford, England, Storbritannien. Oxford har inget känt datum för sitt grundande, men det finns tecken på att undervisning har skett så långt tillbaka som år 1096, vilket gör det till det äldsta universitetet i den engelskspråkiga världen och till världens näst äldsta universitet (efter Universitetet i Bologna).[5][13][14] Det växte snabbt från 1167 när Henrik II förbjöd engelska studenter från att bevista Paris universitet.[5] Efter tvister mellan studenter och Oxfords stadsbor år 1209 flydde vissa akademiker nordost till Cambridge, där de etablerade det som blev Universitetet i Cambridge.[15] De två "gamla universiteten" kallas ofta gemensamt för "Oxbridge", vilket syftar på den gemensamma traditionella akademiska kulturen.[16]

Oxfords universitet består av 43 college – varav 36 har privilegiestatus som självständiga organisationer, fyra är Permanent private halls (ägda av religiösa organisationer) och tre är föreningar (kontrollerade av universitetet)[17][18] – samt en rad akademiska institutioner som är organiserade i fyra fakulteter.[19] Collegen kontrollerar sitt eget medlemskap och sina aktiviteter. Vanligtvis kretsar studenternas sociala liv kring andra medlemmar i colleget. Alla studenter är medlemmar i ett college.[17] Oxford har inget huvudcampus. Dess byggnader och anläggningar är utspridda över stadens centrum och runt staden. Grundutbildningen vid universitetet består av föreläsningar, handledning i smågrupper vid college och hallar, seminarier, laboratoriearbete och handledning som erbjuds av de centrala universitetsfakulteterna och institutionerna. Forskarutbildning erbjuds huvudsakligen centralt.

Oxford driver Ashmolean Museum, världens äldsta universitetsmuseum; Oxford University Press, världens största universitetsförlag; och det största akademiska bibliotekssystemet i hela landet.[20] Under räkenskapsåret, som slutade den 31 juli 2025, hade universitetet en total konsoliderad inkomst på 3,02 miljarder pund, varav 801,3 miljoner kom från forskningsbidrag och kontrakt.[7]

Oxford har utbildat ett brett spektrum av framstående alumner, inklusive 31 premiärministrar i Storbritannien (senast Rishi Sunak)[21] och många stats- och regeringschefer runt om i världen.[22] Från och med oktober 2025, 76 Nobelpristagare, fyra Fields-medaljörer och sex Turingpristagare har tagit studenter, arbetat eller varit gästfellow vid Oxfords universitet. Dess alumner har vunnit 160 olympiska medaljer.[23] Oxford är hem för ett antal stipendier, bland annat Clarendon Scholarship som lanserades 2001[24] och Rhodes Scholarship som har finansierat doktorander vid universitetet i mer än ett sekel.[25]

Oxfords universitets ceremoniella överhuvud är kanslern, sedan 2025 den tidigare partiledaren för De konservativa och utrikesministern William Hague. Vicekansler och verkställande rektor för universitetet är sedan 2023 hjärnforskaren Irene Tracey.

Oxford anses vara ett av världens bästa universitet. Det rankades som det främsta lärosätet i världen[26] i Times Higher Educations ranking av världens främsta lärosäten 2016, 2017, 2018 och 2019.[27]

Merton Colleges Mob Quad, universitetets äldsta innergård, byggd mellan 1288 och 1378
1605 var Oxford muromgärdad stad med flera college utanför Oxfords stadsmur.
Balliol, ett av Oxfords äldsta college

När Oxfords universitet grundades är okänt.[28]

Även om ingen officiell påvlig bulla etablerade Oxford, uppstod universitetet på 1100-talet som en del av Västeuropas katolska utbildningssystem.[29] Ändå hävdade en lärd tradition, som noterades på 1500-talet, ett betydligt tidigare 600-talsgrundande av ärkebiskop Theodore av Tarsus (668–690). Detta påstående saknar dokumentation, åtminstone i de bevarade källorna.[30]

Tidig undervisning leddes av präster som Theobald av Étampes, och läroplanen fokuserade på teologi och kanonisk rätt, vilket avspeglade dess kyrkliga rötter. De flesta lärda var medlemmar av prästerskapet fram till reformationen.[31][32][33]

På 1300-talet skrev krönikeförfattaren Ranulf Higden att universitetet grundades på 800-talet av Alfred den store.[34] Berättelsen anses idag vara apokryfisk, även om man trodde på den fram till 1700-talet.[35] Det är känt att undervisning vid Oxford existerade i någon form redan 1096, men det är oklart när universitetet bildades.[5] Den lärde Theobald av Étampes föreläste vid Oxford i början av 1100-talet.[36]

Universitetet upplevde en snabb tillväxt från 1167, då kung Henrik II av England, mitt i spänningar med Frankrike och engelska kyrkan, förbjöd sina undersåtar att studera vid universitetet i Paris. Kung Henriks order fick många lärde att återvända och etablera en blomstrande akademisk gemenskap i Oxford.[5] Historikern Giraldus Cambrensis föreläste för sådana lärde 1188, och den första kända utländska forskaren, Emo av Friesland, anlände 1190. Universitetets chef hade titeln kansler från minst 1214, och rektorerna erkändes som en universitas år 1231.[5][37] Universitetet beviljades ett kungligt privilegiebrev 1248 under kung Henrik III:s regeringstid.[38] Efter tvister mellan studenter och Oxfordbor år 1209 flydde vissa akademiker från våldet till Cambridge, där de senare bildade Cambridges universitet.[15][39]

Studenterna associerade sig på geografiskt ursprung i två 'nationer', som representerade norr (northerners eller Boreales, som inkluderade engelsmän norr om floden Trent och skottarna) och södern (southerners eller Australes, som inkluderade engelsmän söder om Trent, irländare och walesare).[40][41] Under senare århundraden fortsatte geografiskt ursprung att påverka många studenters tillhörigheter när medlemskap i ett college eller en hall blev vanligt vid Oxford. Dessutom bosatte sig medlemmar av många religiösa ordnar, inklusive dominikaner, franciskaner, karmeliter och augustiner, i Oxford under mitten av 1200-talet, fick inflytande och underhöll hus eller hallar för studenter.[42] Ungefär samtidigt etablerade privata välgörare college som självständiga akademiska gemenskaper. Bland de tidigaste sådana grundarna fanns William av Durham, som 1249 donerade University College,[42] och John Balliol, far till en framtida kung av Skottland. Balliol College bär hans namn.[40] En annan grundare, Walter de Merton, en Lordkansler av England och senare biskop av Rochester, skrev en serie regler för collegelivet.[43][44] Merton College blev därmed förebild för sådana institutioner vid Oxford,[45] såväl som vid Cambridge. Därefter bodde ett ökande antal studenter på college istället för i bostäder och religiösa hus.[42]

Åren 1333–1334 stoppades ett försök av några missnöjda Oxfordlärare att grunda ett nytt universitet i Stamford, Lincolnshire, av universiteten i Oxford och Cambridge som vädjade till kung Edvard III.[46] Därefter, fram till 1820-talet, tilläts inga nya universitet att grundas i England, inte ens i London; således hade Oxford och Cambridge ett duopol, vilket var ovanligt i stora västeuropeiska länder.[47][48]

Renässansperioden

[redigera | redigera wikitext]
En etsning av Christ Church, Oxford, 1742

Renässansens nya lärdomar påverkade Oxford starkt från slutet av 1400-talet och framåt. Bland universitetsforskarna under perioden fanns William Grocyn, som bidrog till återupplivandet av grekiska språkstudier,[49] och den framstående bibelforskaren John Colet.[50]

Med den engelska reformationen och brytningen av gemenskapen med den romersk-katolska kyrkan flydde de katolskt lojala lärda från Oxford till kontinentala Europa, där de särskilt slog sig ner vid universitetet i Douai.[51] Undervisningsmetoden vid Oxford omvandlades från den medeltida skolastiska metoden till renässansutbildning, även om institutioner knutna till universitetet drabbades av förluster av mark och intäkter. Som centrum för lärdom och vetenskap minskade Oxfords rykte under upplysningstiden; antalet inskrivningar minskade och undervisningen försummades.[52]

År 1636 kodifierade William Laud, kansler och ärkebiskop av Canterbury, universitetets stadgar.[53] Dessa förblev till största delen de styrande regler fram till mitten av 1800-talet. Laud var också ansvarig för att bevilja ett privilegiebrev som säkrade privilegier för University Press, och han gjorde betydande insatser för Bodleian Library, universitetets huvudbibliotek. Från Engelska kyrkans början som etablerad kyrka fram till 1866 var medlemskap i kyrkan ett krav för att ta examen som Bachelor of Arts, och dissidenter fick endast examineras till Master of Arts från och med 1871.[54] Universitetet var ett centrum för rojalistpartiet under det engelska inbördeskriget (1642–1651), medan staden stödde den motsatta parlamentariska saken.[55]

Wadham College, grundat 1610, var Sir Christopher Wrens grundutbildningscollege. Han var en del av en grupp experimentella forskare vid Oxford på 1650-talet, Oxford Philosophical Club, som inkluderade Robert Boyle och Robert Hooke. Denna grupp, som ibland har kopplats till Boyles "Invisible College", höll regelbundna möten i Wadham under ledning av skolans rektor John Wilkins, och gruppen bildade kärnan som senare grundade Royal Society.[56]

År 1827 genomfördes en omfattande översyn av universitetets stadgar, vissa över 500 år gamla. Bland de förändringar som gjordes vid denna tid var borttagandet av kravet att studenter skulle svära fiendskap och aldrig förlåta Oxfordinvånaren Henry Symeonis (quod nunquam consenties in reconciliationem Henrici Simeonis), som befanns skyldig till att ha mördat en Oxford-student i mitten av 1200-talet, detta trots att man redan på 1600-talet inte längre visste vad han skulle ha ställt till med för att förtjäna detta.[57]

Före reformerna i början av 1800-talet var kursplanen vid Oxford ökänd för att vara snäv och opraktisk. Sir Spencer Walpole, historiker över samtida Storbritannien och en hög regeringstjänsteman, hade inte gått på något universitet. Han sade: "Få läkare, få advokater, få personer avsedda för handel eller näringsliv, drömde någonsin om att genomgå en universitetskarriär." Han citerade Oxfords universitetskommissionärer 1852 som sade: "Den utbildning som gavs vid Oxford var inte sådan att den främjade avancemang i livet för många personer, förutom de som var avsedda för prästämbetet."[58] Trots detta hävdade Walpole:

Bland de många bristerna med att gå på universitetsutbildning fanns dock en fördel med den, och det var den utbildning som grundutbildningsstudenterna gav sig själva. Det var omöjligt att samla några tusen eller tolvhundra av de bästa unga männen i England, för att ge dem möjlighet att lära känna varandra och full frihet att leva sina liv på sitt eget sätt, utan att utveckla bland de bästa egenskaper som lojalitet, självständighet och självkontroll. Om den genomsnittlige studenten hade lite eller ingen kunskap från universitetet, som var till någon nytta för honom, tog han med sig kunskap om människor och respekt för sina kamrater och sig själv, en vördnad för det förflutna, en hederskod för nuet, som inte kunde annat än vara användbar. Han hade uppskattat möjligheter... av umgänge med män, varav några säkert skulle nå de högsta positionerna i senaten, kyrkan eller vid advokatsamfundet. Han kan ha umgåtts med dem i sina sporter, i sina studier och kanske i sitt debattsällskap; och de kontakter han hade skapat på denna tid hade varit användbara för honom vid den tiden och kunde vara en källa till tillfredsställelse för honom i livet efter livet.[59]

Av de studenter som började 1840 var 65% söner till yrkesverksamma (34% var anglikanska präster). Efter examen blev 87% yrkesverksamma (59% som anglikanska präster). Av de studenter som började 1870 var 59% söner till yrkesverksamma (25% var anglikanska präster). Efter examen blev 87% yrkesverksamma (42% som anglikanska präster).[60][61]

M.C. Curthoys och H.S. Jones hävdar att framväxten av organiserad sport var en av de mest anmärkningsvärda och utmärkande dragen i Oxfords och Cambridges universitetshistoria under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Den fördes vidare från den atletiska förmåga som var vanlig på de offentliga skolorna som Eton, Winchester, Shrewsbury och Harrow.[62]

Alla studenter, oavsett vilket ämnesområde de valde, var tvungna att tillbringa (åtminstone) sitt första år med att förbereda sig för ett förstaårsprov som var starkt inriktat på klassiska språk. Naturvetenskapliga studenter fann detta särskilt betungande och stödde en separat naturvetenskaplig examen där grekiska språket togs bort från de obligatoriska kurserna. Detta koncept med en Bachelor of Science hade antagits vid andra europeiska universitet (London University hade infört det 1860), men ett förslag från Oxford 1880 om att ersätta det klassiska kravet med ett modernt språk (som tyska eller franska) blev inte framgångsrikt. Efter omfattande interna förhandlingar om konstutbildningens struktur erkändes 1886 "naturvetenskaplig preliminär" som en kvalificerande del av första årets prov.[63]

I början av 1914 hade universitetet cirka 3 000 grundutbildningsstudenter och omkring 100 forskarstuderande. Under första världskriget gick många studenter och fellows med i de väpnade styrkorna. År 1918 tjänstgjorde nästan alla fellows i uniform, och studentpopulationen i studentbostäderna minskade till 12% av totalen före kriget.[64] University Roll of Service registrerar att totalt 14 792 medlemmar av universitetet tjänstgjorde i kriget, varav 2 716 (18,36%) dödades.[65] Inte alla medlemmar av universitetet som tjänstgjorde i det stora kriget kämpade med de allierade; det finns ett minnesmärke över medlemmar av New College som tjänstgjorde i de tyska väpnade styrkorna, med inskriptionen: 'Till minne av männen från detta college som kom från ett främmande land och ärvde denna plats och återvände kämpabde och dog för sitt land i kriget 1914–1918'. Under krigsåren blev universitetsbyggnaderna sjukhus, kadettskolor och militära träningsläger.[64]

Två parlamentariska kommissioner utfärdade 1852 rekommendationer för Oxford och Cambridge. Archibald Tait, tidigare rektor för Rugby School, var en nyckelmedlem i Oxfordkommissionen; han ville att Oxford skulle följa den tyska och skotska modellen där professuren var av högsta rang. Kommissionens rapport föreställde sig ett centraliserat universitet som huvudsakligen leddes av professorer och fakulteter, med mycket starkare fokus på forskning. Den professionella personalen borde stärkas och betalas bättre. För elever borde restriktioner för inträde tas bort och fler möjligheter givas till fattigare familjer. Den förespråkade en utvidgning av läroplanen, med utmärkelser som skulle delas ut inom många nya områden. Stipendier för grundutbildning borde vara öppna för alla britter. Forskarfellow borde öppnas för alla medlemmar vid universitetet. Den rekommenderade att fellows skulle befrias från en skyldighet att prästvigas. Studenter skulle få spara pengar genom att bo på internat i staden istället för på någon av collegen.[66][67]

Systemet med separata examina för olika ämnen började 1802, med matematik och humaniora.[68] Examensskolor för "Naturvetenskap" och "Juridik och modern historia" lades till 1853.[68] År 1872 hade den sistnämnda delats upp i "Jurisprudens" och "Modern historia". Teologi blev den sjätte hedersskolan.[69] Utöver dessa B.A. Honours-examina erbjöds och erbjuds även postgraduatprogrammet Bachelor of Civil Law.[70]

Mitten av 1800-talet präglades av Oxfordrörelsen (1833–1845), ledd bland annat av den blivande kardinal John Henry Newman. Administrativa reformer under 1800-talet inkluderade ersättning av muntliga prov med skriftliga inträdesprov, större tolerans för religiös oliktänkande och inrättandet av fyra kvinnocollege. Privy Councils beslut under 1900-talet – avskaffandet av obligatorisk daglig gudstjänst, avskaffandet av professuren i hebreiska från präststatus, omdirigering av högskolornas teologiska arv till andra ändamål – löste kopplingen till traditionell tro och praxis. Dessutom, även om universitetets fokus historiskt legat på klassisk kunskap, utökades dess kursplan under 1800-talet till att omfatta vetenskapliga och medicinska studier.

De postdoktorala examina Bachelor of Science och Bachelor of Letters (omdöpt till Master of Science och Master of Letters på 1970-talet) infördes 1895, och universitetet började 1900 dela ut doktorsexamina för forskning med Doctor of Letters och Doctor of Science.[71] Oxford var det första brittiska universitetet att instifta en filosofie doktorsexamen (förkortat DPhil) år 1917; den tilldelades första gången 1919 till Lakshman Sarup från Balliol College.[72]

Kvinnors utbildning

[redigera | redigera wikitext]
De första kvinocollegen
Lady Margaret Hall, grundat 1878
Somerville College, grundat 1879
St Hugh's College, grundat 1886

År 1874 fick kvinnor möjlighet att studera vid Oxford, men detta betydde initialt bara att de fick lyssna på föreläsningarna där. Universitetet antog 1875 en lag som tillät prov för kvinnor på en nivå som motsvarar grundutbildningen;[73] under en kort period i början av 1900-talet gjorde detta det möjligt för "steamboat ladies" att få ad eundem-examina från universitetet i Dublin.[74] I juni 1878 bildades Association for the Education of Women (AEW), med målet att så småningom skapa ett college för kvinnor i Oxford. Några av de mer framstående medlemmarna i föreningen var George Granville Bradley, Thomas Hill Green och Edward Stuart Talbot. Talbot insisterade på en specifikt anglikansk institution, vilket var oacceptabelt för de flesta andra medlemmar. De två partierna splittrades så småningom, och Talbots grupp grundade Lady Margaret Hall 1878, medan Green grundade det icke-konfessionella Somerville College 1879.[75] Lady Margaret Hall och Somerville öppnade sina dörrar för sina första 21 studenter (12 vid Somerville, 9 vid Lady Margaret Hall) 1879, som deltog i föreläsningar i rum ovanför en bageri i Oxford.[73] Det fanns också 25 kvinnliga studenter som bodde hemma eller hos vänner 1879, en grupp som utvecklades till Society of Oxford Home-Students och 1952 till St Anne's College.[76][77]

Dessa tre första kvinnoföreningar följdes av St Hugh's (1886)[78] och St Hilda's (1893).[79] Alla dessa college blev senare samkönade, med början i Lady Margaret Hall och St Anne's 1979,[80][76] och avslutade med St Hilda's, som började ta emot manliga studenter 2008.[81] I början av 1900-talet uppfattades Oxford och Cambridge allmänt som bastioner för manligt privilegium;[82] dock gick integrationen av kvinnor i Oxford framåt under första världskriget. År 1916 antogs kvinnor som läkarstudenter på samma nivå som män, och 1917 tog universitetet på sig det ekonomiska ansvaret för kvinnornas prov.[64]

Den 7 oktober 1920 blev kvinnor behöriga att bli fullvärdiga medlemmar av universitetet och fick rätt att ta examina.[83] År 1927 skapade universitetets lärare en kvot som begränsade antalet kvinnliga studenter till en fjärdedel av antalet män, en regel som inte avskaffades förrän 1957.[73] Dessutom var Oxfords college under denna period enkönade, så antalet kvinnor var också begränsat av kvinnornas kapacitet att ta emot studenter. Det var först 1959 som kvinnocollegen fick full collegestatus.[84]

År 1974 blev Brasenose, Jesus, Wadham, Hertford and St Catherine's de första tidigare helt manliga collegen att anta kvinnor.[85][86] Majoriteten av manscollegen antog sina första kvinnliga studenter 1979,[86] med Christ Church som följde 1980,[87] och Oriel som blev det sista manliga colleget att anta kvinnor 1985.[88] De flesta av Oxfords forskarcollege grundades som samkönade institutioner under 1900-talet, med undantag för St Antony's, som grundades som ett manscollege 1950 och började acceptera kvinnor först 1962.[89] År 1988 var 40% av grundutbildningsstudenterna vid Oxford kvinnor.[90] År 2016 var 45% av studentpopulationen och 47% av grundutbildningsstudenterna kvinnor.[91][92]

I juni 2017 meddelade Oxford att från och med läsåret 2018 kan historiestudenter välja att skriva en hemtentamen i vissa kurser, med avsikten att detta ska jämna ut förstaklasserna för kvinnor och män vid Oxford.[93] Samma sommar förlängdes matematik- och datavetenskapsproven med 15 minuter i ett försök att se om kvinnliga elevers resultat skulle förbättras.[94][95]

Detektivromanen Kamratfesten av Dorothy L. Sayers, en av de första kvinnorna att ta en akademisk examen från Oxford, utspelar sig till stor del i det helt kvinnliga Shrewsbury College i Oxford (baserat på Sayers eget Somerville College[96]), och frågan om kvinnors utbildning är central i handlingen. Socialhistorikern och Somerville College-alumnen Jane Robinsons bok Bluestockings: A Remarkable History of the First Women to Fight for an Education ger en mycket detaljerad och engagerande redogörelse för denna historia.[97]

Byggnader och områden

[redigera | redigera wikitext]
Flygbilden ovan visar en panoramavy över universitetsstaden i Oxford tagen sommaren 2016.
Flygbilden ovan visar en panoramavy över universitetsstaden i Oxford tagen sommaren 2016.

Huvudplatser

[redigera | redigera wikitext]
Sheldonian Theatre, byggt av Christopher Wren mellan 1664 och 1668, är skådeplats för universitets examenstillfällen och konserter.

Universitetet är ett "stadsuniversitet" i den meningen att det inte har ett huvudcampus; istället är college, institutioner, boende och andra faciliteter utspridda över centrala Oxford och i vissa andra delar av staden. Science Area, där de flesta naturvetenskapliga institutioner är belägna, är det område som mest liknar ett campus. Det finns ett 4 hektar stort Radcliffe Observatory Quarter i stadens nordvästra del.

Ikoniska universitetsbyggnader inkluderar Radcliffe Camera, Sheldonian Theatre som används för musikkonserter, föreläsningar och universitetsceremonier, samt Examination Schools där examinationer och vissa föreläsningar hålls. Universitetskyrkan St Mary the Virgin användes för universitetsceremonier innan byggandet av Sheldonian.

Åren 2012–2013 byggde universitetet den kontroversiella en hektar (400 m × 25 m) stora Castle Mill med 4–5-vånings studentlägenheter med utsikt över Cripley Meadow och det historiska Port Meadow, vilket blockerade utsikten mot spirorna i stadens centrum.[98] Bygget har liknats vid att bygga en "skyskrapa bredvid Stonehenge".[99]

September i Botaniska trädgården

University Parks är ett 28 ha stort parkområde i stadens nordöstra del, nära Keble College, Somerville College och Lady Margaret Hall. Den är öppen för allmänheten under dagtid. Det finns också olika collegeägda öppna ytor öppna för allmänheten, inklusive Bagley Wood och framför allt Christ Church Meadow.[100]

Botaniska trädgården på High Street är Storbritanniens äldsta botaniska trädgård. Den innehåller över 8 000 olika växtarter på 1,8 hektar. Det är en av de mest mångsidiga men ändå kompakta huvudsamlingarna av växter i världen och inkluderar representanter för över 90% av de högre växtfamiljerna. Harcourt Arboretum är en 53 hektar stor plats 9,7 km söder om staden som inkluderar inhemsk skog och 27 hektar äng. Den 4,0 km2 stora Wytham Woods ägs av universitetet och används för forskning inom zoologi och klimatförändringar.[101]

Organisation

[redigera | redigera wikitext]

Collegen ordnar handledningsundervisning (Tutorial system) för sina grundutbildningsstudenter, och medlemmarna i en akademisk institution är utspridda över många college. Även om vissa college är ämnesindelade (t.ex. Nuffield College som centrum för samhällsvetenskap) är dessa undantag, och de flesta college har en mångfaldig gemenskap av studenter och akademiker som representerar ett brett spektrum av discipliner. Faciliteter såsom bibliotek tillhandahålls på alla nivåer: av centraluniversitetet (Bodleian Library), av institutionerna (enskilda institutionsbibliotek, såsom English Faculty Library) och av collegen (var och en har ett multidisciplinärt bibliotek för medlemmarnas bruk).[102]

Centralstyrning

[redigera | redigera wikitext]
Wellington Square har blivit synonymt med universitetets centraladministration.

Universitetets formella chef är kanslern (Chancellor). Lord Hague of Richmond installerades 2025[103] även om kanslern, som vid de flesta brittiska universitet, är en formell frontfigur och inte involverad i universitetets dagliga drift. Kanslern väljs av medlemmarna i konvokationen, en grupp bestående av alla universitetsutexaminerade, och kan inneha ämbetet fram till sin död.[104]

Vicekansler (Vice-Chancellor), för närvarande Irene Tracey,[9] är De facto chef för universitetet. Det finns fem pro-vicekanslerer (Pro-vice-chancellors) med specifika ansvarsområden.[105]

Två universitetsproktorer (Proctor), som årligen väljs på roterande basis från två av collegen, är de interna ombudsmännen som ser till att universitetet och medlemmarna följer stadgarna. Denna roll omfattar disciplin och klagomål mot studenter, samt tillsyn av universitetets förfaranden.[106] Universitetets professorer kallas gemensamt för de "statutära professorerna vid University of Oxford". De har särskilt stor inflytande på driften av universitetets forskarutbildningsprogram. Exempel på statutäriska professorer är Chichele-professurerna och Drummond-professorn i politisk ekonomi.

Oxford är ett "offentligt universitet" i den meningen att det får viss offentlig finansiering från staten, men det är ett "privat universitet" eftersom det är helt självstyrande och i teorin skulle kunna välja att bli helt privat genom att avvisa offentliga medel.[107]

Tom Quad, Christ Church
Main Quad, Worcester College
Christ Church, Oxford

För att bli medlem i universitetet måste alla studenter, och de flesta akademiska medarbetare, också vara medlemmar i ett college eller hall. Det finns 39 college vid Oxfords universitet och fyra Permanent private halls (PPH), var och en kontrollerar sina medlemskap och har sin egen interna struktur och verksamhet.[17] Alla college erbjuder inte alla kurser, men de täcker generellt ett brett spektrum av ämnen.

De 39 collegen är:

‡ Dessa tre har inget kungligt privilegiebrev och är officiellt institutioner vid universitetet snarare än självständiga college.

Permanent Private Halls

[redigera | redigera wikitext]

Permanent private halls liknar ett college. Den viktigaste skillnaden är att de inte är organiserade som självstyrande institutioner av collegets medlemmar utan är grundade av olika kristna samfund och fortfarande åtminstone delvis styrs som del av detta samfund. De fyra PPH:erna är:

PPH:erna och collegen ansluter sig som College of Colleges, som representerar deras gemensamma angelägenheter, för att diskutera frågor av gemensamt intresse och agera gemensamt när det behövs, till exempel i kontakter med centraluniversitetet.[108][109] Conference of Colleges inrättades som en rekommendation från Franks Commission 1965.[110]

Undervisande medlemmar vid college (dvs. fellows och handledare) kallas gemensamt och i allmänhet för dons, även om termen sällan används av universitetet självt. Förutom bostads- och matsalsfaciliteter erbjuder collegen sociala, kulturella och rekreationsaktiviteter för sina medlemmar. Collegen ansvarar för att anta grundutbildningsstudenter och organisera deras terminsavgifter. För utexaminerade ligger detta ansvar på institutionerna.

Matsalen i Christ Church; matsalen (the hall) är ett viktigt inslag i ett typiskt Oxfordcollege, som erbjuder studenterna en plats att äta och umgås.
Oxfords universitets finanser: nyckelsiffor (miljarder pund)
Finansår slutar 31 juli
20242023
Universitetets totala gruppinkomst (exklusive college)3 0542 829
Totala utgifter under året[111]2 2632 581
Viktiga inkomstkällor[111]
Terminsavgifter och utbildningskontrakt0,5510,5042
Bidrag från finansiärer0,22470,2292
Forskningsbidrag och kontrakt0,77890,789
Förlagstjänster0.74680.753
Investeringskostnader0,19720,1805
Donationer0,2380,1869
Tillgångar vid årets slut
Universitetsdonationer (exklusive college)1 9121 678
Totala nettotillgångar[111]6 3885 385
Totala collegedonationer6 7966 388
Totala nettotillgångar för college[112]8 7388 176

Den sammanlagda donationssumman på 8 708 miljarder pund gör att Oxford innehar den största donationen av alla universitet i Storbritannien.[111] Collegesiffran speglar inte alla tillgångar som skolorna innehar eftersom deras konton inte inkluderar kostnaden eller värdet av många av deras huvudsakliga platser eller kulturarvstillgångar såsom konstverk eller bibliotek.[113]

Det centrala universitetets donation, tillsammans med några av collegens, förvaltas av universitetets helägda donationsförvaltningskontor, Oxford University Endowment Management, som bildades 2007.[114] Universitetet brukade upprätthålla betydande investeringar i fossila bränsleföretag.[115] I april 2020 åtog sig dock universitetet att avyttra direktinvesteringar i fossilbränsleföretag och att kräva att indirekta investeringar i fossilbränsleföretag omfattas av Oxford Martin-principerna.[116][117]

Oxford är ett statligt självstyrande universitet och måste rätta sig efter det statliga taket på undervisningsavgiften (3 145 pund per år för europeiska studenter 2008/2009). Det statliga bidraget per student (som icke-EU-studenter måste betala själva) uppgår till cirka 10 000 pund. Detta räcker dock inte alls för att finansiera undervisningen och Oxford går varje år med förlust med nära 10 000 pund per student. Förlusten täcks av övrig verksamhet, exempelvis konferenser och Oxford University Press. Vissa har förespråkat att göra Oxford privat. Man skulle då kunna höja avgiften men samtidigt förlora det statliga bidraget. Detta för att kunna klara konkurrensen med de amerikanska universiteten, som spenderar betydligt mer än Oxford per student. Universitetet var ett av de första i Storbritannien att samla in pengar genom en stor offentlig insamlingskampanj, Campaign for Oxford. Den nuvarande kampanjen, de, andra, lanserades i maj 2008 och har titeln "Oxford Thinking – The Campaign for the University of Oxford".[118] Syftet var att stödja tre områden: akademiska tjänster och program, studentstöd samt byggnader och infrastruktur;[119] efter att ha passerat det ursprungliga målet på 1,25 miljarder pund i mars 2012, höjdes målet till 3 miljarder pund.[120]

Kritik kring finansiering

[redigera | redigera wikitext]

Universitetet har fått kritik för vissa av sina donations- och finansieringskällor. År 2017 riktades uppmärksamhet mot historiska donationer, däribland att All Souls College fick £10 000 från slavhandlaren Christopher Codrington år 1710,[121] och Oriel College som fick £100 000 från imperialisten Cecil Rhodes testamente år 1902.[122][123] År 1996 mottogs en donation på 20 miljoner pund från Wafic Saïd som var involverad i Al-Yammah-vapenaffären (ett vapenhandelsavtal mellan Storbritannien och Saudiarabien),[124][125] och tog emot 150 miljoner pund från den amerikanske miljardären Stephen A. Schwarzman 2019.[126] Universitetet har försvarat sina beslut med att man "tar hänsyn till juridiska, etiska och anseendemässiga frågor".

Universitetet mötte också kritik, som nämnts ovan, för sitt beslut att ta emot donationer från fossilbränsleföretag efter att ha mottagit 21,8 miljoner pund från fossilbränsleindustrin mellan 2010 och 2015,[127] 18,8 miljoner pund mellan 2015 och 2020[128][129] och 1,6 miljoner pund mellan 2020 och 2021.[130]

Universitetet tog emot 6 miljoner pund från The Alexander Mosley Charitable Trust år 2021. Den tidigare racerföraren Max Mosley uppgav att han upprättade stiftelsen "för att förvalta förmögenheten han ärvt" från sin far[131] Oswald Mosley, som grundade två högerextrema grupper: Union Movement och British Union of Fascists.[132]

Anslutningar

[redigera | redigera wikitext]

Oxford är medlem i Russellgruppen av forskningsledda brittiska universitet och anses vara en del av den informella grupperingen av universitet som utgör den "gyllene triangeln" (Oxford-Cambridge-London) i sydöstra England. Internationellt är universitetet medlem i Europaeum, League of European Research Universities och International Alliance of Research Universities.[133]

Akademisk profil

[redigera | redigera wikitext]
Procentdel av studenter från statliga skolor vid universiteten Oxford och Cambridge[134][135]

Det är hård konkurrens till platserna vid Oxfords universitet. 2006 nekades 10 000 av 13 000 sökande. Hårdast konkurrens har ekonomi-, juridik- och medicinutbildningarna där cirka en av åtta ansökande antas. Liksom de flesta brittiska universitet ansöker blivande grundutbildningsstudenter via en central myndighet (UCAS), motsvarande UHR i Sverige, men potentiella sökande Oxford, liksom de till medicin, tandvård och University of Cambridge, måste följa en tidigare deadline den 15 oktober, 20 september för utomeuropeiska studenter.[136] Sutton Trust hävdar att universiteten i Oxford och Cambridge rekryterar grundutbildningsstudenter oproportionerligt mycket från 8 skolor, vilket stod för 1 310 platser vid Oxbridge under tre år, jämfört med 1 220 från 2 900 andra skolor.[137]

För att en ansökan ska vara komplett behövs kopior på gymnasiebetyg och intyg på andra akademiska meriter, ett "personal statement", det vill säga ett personligt brev då man bland annat förklarar varför man vill studera de ämnen man valt. Man behöver även ett rekommendationsbrev från en lärare. Man söker till program och inte till universiteten som helhet, som det är i USA. Kommer man vidare till nästa urvalsgrupp (vilket cirka 75 procent gör) får man vanligen göra en intervju och kanske skriva ett prov. Detta sker på plats i Oxford i början av december. Det första beskedet brukar komma i januari. För att möjliggöra en mer individuell bedömning av studenter, som annars skulle kunna ansöka till båda, får inte grundutbildningssökande söka till både Oxford och Cambridge samma år. De enda undantagen är sökande till orgelstipendier[138] och de som söker läsa för en andra grundutbildning.[139] Oxford har den lägsta erbjudandefrekvensen av alla universitet inom Russellgruppen.[140]

De flesta sökande väljer att söka till en av de enskilda collegen. Kandidater drar nytta av skolornas samarbete, som syftar till att säkerställa att toppstudenter får en plats vid universitetet, oavsett deras ursprungliga collegeval. Forskarstuderande som erbjuds antagning av universitetet är garanterade en plats vid någon av collegen, även om deras föredragna college inte kan ta emot dem.[141]

Grundutbildningsantagningarna baseras på uppnådda och förutspådda provresultat, skolreferenser och, i vissa ämnen, skriftliga antagningsprov eller skriftligt arbete som kandidater har lämnat in. Ungefär 60% av sökande är med på kortlistan, även om detta varierar beroende på ämne. Om ett stort antal utvalda sökande till ett ämne väljer ett college, kan studenter som valt det college slumpmässigt omfördelas till andra college inom ämnet. Collegen bjuder sedan in kandidater på intervju, där de får mat och boende i cirka tre dagar i december. De flesta kandidater kommer att intervjuas individuellt av akademiker vid mer än ett college. År 2020 flyttades intervjuerna online,[142] och de kommer att finnas kvar online åtminstone till 2027.[143]

Grundutbildningsformlären skickas ut i början av januari, där varje erbjudande vanligtvis kommer från ett specifikt college. En av fyra framgångsrika kandidater får ett erbjudande från ett college som de inte sökt till. Vissa kurser kan ge "öppna erbjudanden" till vissa kandidater, som inte tilldelas ett visst college förrän på resultatdagen i augusti.[144][145]

Universitetet har kritiserats för antalet studenter som tas emot från privatskolor;[146] till exempel ledde Laura Spences avslag från universitetet år 2000 till omfattande debatt.[147] År 2016 erbjöd Oxfords universitet 59% av platserna till brittiska studenter från statliga skolor, medan cirka 93% av alla brittiska elever och 86% av elever efter 16 år i Storbritannien utbildas i statliga skolor.[148][149][150] Dock kom 64% av de brittiska sökande från statliga skolor och universitetet noterade att studenter från statliga skolor ansöker oproportionerligt till fulltecknade ämnen.[151] Andelen elever som kommer från statliga skolor har ökat. Från 2015 till 2019 var andelen av de totala brittiska elever som antogs varje år: 55,6%, 58,0%, 58,2%, 60,5% och 62,3%.[152] Oxfords universitet spenderar över 6 miljoner pund per år på outreach-program för att uppmuntra sökande från underrepresenterade demografiska grupper.[148]

År 2018 visade universitetets årliga antagningsrapport att åtta av Oxfords college hade antagit färre än tre svarta sökande under de senaste tre åren.[153] Labour-parlamentarikern David Lammy sade: "Detta är social apartheid och det är fullständigt representativt för livet i det moderna Storbritannien."[154] År 2020 hade Oxford ökat sin andel svarta, asiatiska och minoritetsetniska (BAME) studenter till rekordnivåer.[155][156] Antalet BAME-studenter som antogs till universitetet 2020 steg till 684 studenter, eller 23,6% av det brittiska intaget, upp från 558 eller 22% 2019; antalet svarta elever var 106 (3,7% av intaget), upp från 80 elever (3,2%).[156][157] UCAS-data visade också att Oxford är mer benäget än jämförbara institutioner att erbjuda erbjudanden till etniska minoriteter och socialt missgynnade elever.[155]

Universitetet är konsekvent klassificerat som en 'hög-tariff' institution av utbildningsdepartementet, där den genomsnittliga grundutbildningsstudenten under de senaste åren samlat mellan 163–166 UCAS-tariffpoäng i sina tre främsta pre-universitetskvalifikationer – motsvarande A*A*A till A*A*A* på A-nivå.[158] Baserat på HESA-data för 2022/23 som publicerats i inhemska tabeller, vilka inkluderar ett brett spektrum av kvalifikationer utöver de tre högsta proven, uppnådde genomsnittliga studenten vid Oxford 203 poäng – det fjärde högsta resultatet i Storbritannien.[159]

Undervisning och terminsindelning

[redigera | redigera wikitext]
Vicekansler professor Irene Tracey

Grundutbildningen är centrerad kring handledningen, där 1–4 studenter tillbringar en timme med en akademiker och diskuterar veckans arbete, vanligtvis en uppsats (humaniora, de flesta samhällsvetenskaper, vissa matematiska, fysikaliska och naturvetenskaper) eller ett problemuppgift (de flesta matematiska, fysikaliska och naturvetenskaper samt vissa samhällsvetenskaper). Universitetet ansvarar självt för att hålla examinationer och utfärda examina. Handledaren kan skicka studenten till en annan handledare för särskilda ämnen. Grundutbildningen sker under tre åttaveckors akademiska terminer:

Internt börjar veckorna i en termin på söndagar och refereras numeriskt, där den första veckan kallas "första veckan", den sista kallas "åttonde veckan" och numreringen utvidgas för att referera till veckor före och efter terminen (till exempel föregår "nollte veckan" terminen).[161] Studenter måste vara på plats från torsdag i vecka 0. Undervisningsterminerna är kortare än de flesta andra brittiska universitet,[162] och deras totala varaktighet uppgår till mindre än halva året. Dock förväntas även grundutbildningsstudenter göra viss akademisk verksamhet under de tre loven (jul-, påsk- och långlovet).

Stipendier och statligt stöd

[redigera | redigera wikitext]
Rhodes House är platsen för Rhodes Scholarship, som ofta anses vara världens mest prestigefyllda stipendium.

Det finns många möjligheter för studenter vid Oxford att få ekonomiskt stöd under sina studier. Oxford Opportunity Bursaries, som infördes 2006, är universitetsomfattande inkomstbaserade stipendier tillgängliga för alla brittiska grundutbildningsstudenter, med ett totalt möjligt bidrag på £10 235 över en treårig utbildning. Dessutom erbjuder enskilda college också stipendier och medel för att hjälpa sina studenter. För forskarstudier finns det många stipendier knutna till universitetet, tillgängliga för studenter från alla möjliga bakgrunder, från Rhodes Scholarship till de relativt nya Weidenfeld-stipendierna.[163] Oxford erbjuder också Clarendon-stipendiet som är öppet för kandidater från alla nationaliteter.[164] Clarendon-stipendiet finansieras huvudsakligen av Oxford University Press i samarbete med college och andra partnerskapsbidrag.[165][166] År 2016 meddelade Oxfords universitet att de skulle hålla sin första kostnadsfria onlinekurs i ekonomi som en del av ett "massivt öppet onlinekurs" (MOOC)-program, i samarbete med ett amerikanskt onlineuniversitetsnätverk.[167] Kursen heter 'Från fattigdom till välstånd: Förståelse för ekonomisk utveckling'.

Studenter som klarar tidiga prov belönas av sina college med stipendier och exhibition (en form av lägre stipendium), vanligtvis resultatet av en långvarig donation, även om de tillgängliga beloppen sedan införandet av terminsavgifter är starkt begränsade. Stipendiater och erhållare av exhibitions vid vissa college har rätt att bära en mer voluminös studentkåpa; "Commoners" (ursprungligen de som var tvungna att betala för sina "commons", eller mat och bostad) är begränsade till korta, ärmlösa plagg. Begreppet "scholar" i relation till Oxford har därför en specifik betydelse såväl som en mer allmän betydelse av någon med enastående akademisk förmåga. Tidigare fanns det "noblemen commoners" och "gentlemen commoners", men dessa grader avskaffades på 1800-talet. "Stängda" stipendier, som endast var tillgängliga för kandidater som uppfyllde specifika förutsättningar såsom att komma från specifika skolor, avskaffades under 1970- och 1980-talen.[168]

Bodleianska biblioteket

Universitetet har det största universitetsbibliotekssystemet i Storbritannien,[20] och med över 11 miljoner volymer placerade på 190 km hyllor är Bodleianska biblioteket det näst största biblioteket i Storbritannien, efter British Library. Bodleianska är ett pliktbibliotek, vilket innebär att det har rätt att begära ett gratis exemplar av varje bok som ges ut i Storbritannien. Därför växer samlingen med över fem kilometer hyllmeter varje år.[169]

Clarendon Building, arbetsplats för många av de anställda vid Bodleianska biblioteken, inhyste tidigare universitetets egen centrala administration.

De byggnader som kallas universitetets huvudsakliga forskningsbibliotek, Bodleianska biblioteket, består av det ursprungliga biblioteket i Old Schools Quadrangle, grundat av Sir Thomas Bodley 1598 och öppnat 1602,[170] Radcliffe Camera, Clarendon Building och Weston Library. En tunnel under Broad Street förbinder dessa byggnader med Gladstone Link, som öppnade för läsare 2011, och kopplar samman Old Bodleian och Radcliffe Camera.

Bodleian Libraries-gruppen bildades år 2000 och samlade Bodleianska biblioteket och några av ämnesbiblioteken.[171] Det omfattar nu 28[172] bibliotek, varav flera har skapats genom att tidigare separata samlingar samlats, inklusive Sackler Library, Law Library, Social Science Library och Radcliffe Science Library.[171] En annan viktig produkt av detta samarbete har varit ett gemensamt integrerat bibliotekssystem, OLIS (Oxford Libraries Information System),[173] och dess publika motsvarighet SOLO (Search Oxford Libraries Online), som tillhandahåller en elektronisk katalog som täcker alla medlemsbibliotek samt biblioteken vid enskilda college och andra fakultetsbibliotek, som inte är medlemmar i gruppen men delar katalogiseringsinformation.[174]

Duke Humfrey's Library i Bodleian Library

En nytt bokdepå öppnades i South Marston i Swindon i oktober 2010,[175] och nyligen genomförda byggprojekt inkluderar ombyggnaden av New Bodleian-byggnaden, som döptes om till Weston Library när den öppnade 2015.[176][177] Renoveringen är utformad för att bättre visa upp bibliotekets olika skatter (inklusive en Shakespeare First Folio och en Gutenbergbibel) samt tillfälliga utställningar.

Bodleianska genomförde ett massdigitaliseringsprojekt med Google 2004.[178][179] Anmärkningsvärda elektroniska resurser har bland annat varit Electronic Enlightenment Project, som tilldelades Digital Prize 2010 av British Society for Eighteenth-Century Studies.[180]

Interiör av Pitt Rivers Museum

Oxford har ett antal museer och gallerier med gratis inträde för allmänheten. Ashmolean Museum, grundat 1683, är det äldsta museet i Storbritannien och världens äldsta universitetsmuseum.[181] Den+t har betydande samlingar av konst och arkeologi, inklusive verk av Michelangelo, Leonardo da Vinci, William Turner och Picasso, samt skatter som Alfredssmycket. Den innehåller också "The Messiah", en orörd Stradivarius-violin, som av vissa anses vara ett av de finaste exemplen som finns.[182]

Universitetets naturhistoriska museum förvarar universitetets zoologiska, entomologiska och geologiska prover. Den är inrymd i en stor nygotisk byggnad på Parks Road i universitetets naturvetenskapliga område Science Area.[183][184] Bland samlingen finns skeletten av en Tyrannosaurus rex och Triceratops, samt de mest kompletta resterna av en dodo som hittats någonstans i världen. Det hyser också Simonyi-professuren i allmän förståelse av vetenskap, som för närvarande innehas av Marcus du Sautoy.[185]

Intill Naturhistoriska museet ligger Pitt Rivers Museum, grundat 1884, som visar universitetets arkeologiska och antropologiska samlingar, som för närvarande rymmer över 500 000 föremål. Nyligen byggdes en ny forskningsannex; dess personal har varit involverad i undervisningen i antropologi vid Oxford sedan grundandet, då general Augustus Pitt-Rivers som en del av sin donation ställde som villkor att universitetet skulle inrätta en lektorstjänst i antropologi.[186]

Museum of the Science History är inrymt på Broad Street i världens äldsta bevarade specialbyggda museibyggnad.[187] Den innehåller 15 000 artefakter, från antiken till 1900-talet, som representerar nästan alla aspekter av vetenskapshistoria. Vid musikfakulteten på St Aldate's finns Bate Collection of Musical Instruments, en samling mestadels instrument från västerländsk klassisk musik från medeltiden och framåt. Christ Church Picture Gallery har en stor samling av gamla mästares målningar och teckningar.[188]

Oxford University Press är världens näst äldsta och för närvarande det största universitetsförlaget sett till antalet publikationer.[189] Mer än 6 000 nya böcker publiceras årligen,[190] inklusive många referens-, professionella och akademiska verk (såsom Oxford English Dictionary, Concise Oxford English Dictionary, Oxford World's Classics, Oxford Dictionary of National Biography och Concise Dictionary of National Biography).

Rykte och rankning

[redigera | redigera wikitext]

På grund av sin ålder[191][192] och sin sociala och akademiska status,[193][194] anses Oxfords universitet vara ett av Storbritanniens mest prestigefyllda elituniversitet[195][196] och tillsammans med University of Cambridge bildar ett av de två bästa som står över andra brittiska universitet i detta avseende.[191][193][194][197] Oxford rankas regelbundet bland de fem bästa universiteten i världen i Times Higher Education World University Rankings,[198][199] samt i Forbes World University Rankings.[200] Den hade förstaplatsen i Times Good University Guide elva år i rad,[201] och medicinska fakulteten har också behållit förstaplatsen i tabellen "Clinical, Pre-Clinical & Health" i Times Higher Education (THE) World University Rankings under de senaste sju åren i rad.[202] År 2021 rankades det som sjätte bland universiteten i världen enligt SCImago Institutions Rankings.[203] THE har också erkänt Oxford som ett av världens "sex supervarumärken" på sina World Reputation Rankings, tillsammans med Berkeley, Cambridge, Harvard, MIT och Stanford.[204] Universitetet är fjärde i världen på US News ranking.[205] Dess Saïd Business School kom på 13:e plats i världen i Financial Times Global MBA-ranking.[206]

Universitetet rankades som nummer ett i världen i Time Magazine ranking för 2026.[207] Oxford rankades som nummer 13 i världen 2022 av Nature Index, som mäter de största bidragsgivarna till artiklar publicerade i 82 ledande tidskrifter.[208][209] Det rankas som det femte bästa universitetet i världen och först i Storbritannien med att utbilda VD:ar enligt Professional Ranking World Universities,[210] och etta i Storbritannien när det gäller kvaliteten på sina utexaminerade enligt rekryterare från Storbritanniens största företag.[211]

I 2018 års Complete University Guide rankas alla 38 ämnen som erbjuds av Oxford bland de tio bästa nationellt, vilket innebär att Oxford var ett av endast två flerfakultetsuniversitet (tillsammans med Cambridge) i Storbritannien där 100% av ämnena var bland de tio bästa.[212] Datavetenskap, medicin, filosofi, politik och psykologi rankades som etta i Storbritannien av guiden.[213]

Enligt QS World University Rankings by Subject rankas Oxford också som nummer ett i världen inom fyra humanistiska discipliner: engelska språket och litteraturen, moderna språk, geografi och historia. Den rankas också som nummer två globalt för antropologi, arkeologi, juridik, medicin, politik och internationella studier samt psykologi.[214]

En grundutbildningsstudent vid Oxfords universitet iförd sin mörka subfusc vid inskrivningen

Akademisk klädsel krävs vid examinationer, inskrivning, disciplinära förhör och vid besök hos universitetstjänstemän. En folkomröstning bland Oxfords studentkår 2015 visade att 76% var emot att göra det frivilligt vid examinationer – 8 671 studenter röstade, med 40,2% valdeltagande som det högsta någonsin för en folkomröstning om brittiska studentkårer.[215] Detta tolkades allmänt av studenterna som en omröstning, inte så mycket om att göra subfusc frivilligt, utan i praktiken som ett avskaffande av det som standard, eftersom om en minoritet kom till prov utan subfusc skulle resten snart följa efter.[216] I juli 2012 ändrades reglerna för akademisk klädsel för att vara mer inkluderande för transpersoner.[217]

'Trashing' är en tradition där man sprutar ner dem som just avslutat sin sista examen för året med alkohol, mjöl och konfetti. Den nersprutade studenten bär fortfarande sin akademiska dräkt som bärs på provet. Sedavänjan började på 1970-talet när vänner till studenter som skrev sina slutprov väntade utanför Oxfords examensskolor där proven för de flesta examina skrivs.[218] Andra traditioner och seder varierar mellan olika college. Till exempel anordnar vissa college Formal hall sex gånger i veckan, men på andra händer detta bara ibland, eller till och med inte alls. Baler är stora evenemang som hålls av college; de största, som hålls vart tredje år under den nionde veckan av Trinity term, kallas Commemoration ball; Klädkoden är vanligtvis frack. Många andra college håller mindre evenemang under året som de kallar sommarbaler eller fester.

Klubbar och föreningar

[redigera | redigera wikitext]
Oxford Unions debattkammare
Eights Week, en årlig roddtävling mellan collegen

Oxford Union (inte att förväxlas med Oxford University Student Union) är ett oberoende debattsällskap som anordnar veckovisa debatter och bjuder in högprofilerade talare eller partipolitiska grupper såsom Oxford University Conservative Association och Oxford University Labour Club. De flest akademiska områden har studentföreningar av någon form, till exempel Scientific Society.

Det finns två veckotidningar för studenter: den oberoende Cherwell och OUSU:s The Oxford Student. Andra publikationer inkluderar Isis magazine, den satiriska Oxymoron, Oxonian Review, Oxford Political Review,[219] och den enbart nätbaserade tidningen The Oxford Blue. Studentradiostationen heter Oxide Radio.

Sport spelas mellan collegelag, i turneringar som kallas cuppers (termen används även för vissa icke-idrottsliga tävlingar). Särskilt ägnas mycket uppmärksamhet åt de terminsvisa roddarregattorna: Christ Church Regatta, Torpids och Summer Eights. Dessutom finns det universitetslag av högre standard. Betydande fokus läggs på årliga derbymatcher mot Cambridge, där den mest kända är The Boat Race, som ses av en TV-publik på mellan fem och tio miljoner tittare. En Blue är en utmärkelse som ges till dem som tävlar på universitetslagsnivå i vissa sporter.

Musik-, drama- och andra konstsällskap finns både på collegenivå och som universitetsövergripande grupper, såsom Oxford University Dramatic Society och Oxford Revue. De flesta college har kapellkörer. Oxford Imps, en komediimprovisationsgrupp, uppträder varje vecka på The Jericho Tavern under terminstid.[220]

Privata medlemsklubbar för studenter inkluderar Vincent's Club (främst för idrottare)[221] och The Gridiron Club.[222] Ett antal matklubbar endast för inbjudna finns också, däribland Bullingdon Club.

Fackförening och studentkår

[redigera | redigera wikitext]

Oxford University Student Union, tidigare mer känd under akronymen OUSU och nu omprofilerad till Oxford SU,[223] finns för att representera studenter vid universitetets beslutsfattande, agera som studenternas röst i den nationella debatten om högre utbildningspolitik och erbjuda direkta tjänster till studentkåren. I linje med Oxfords universitetskaraktär är OUSU både en förening för Oxfords mer än 21 000 individuella studenter och en federation av anslutna college-kårer och andra anslutna organisationer som representerar undergrupper av grund- och forskarstudenter.

Vikten av studentlivet är sådan att för många studenter anses deras college JCR (Junior Common Room, för grundutbildningsstudenter) eller MCR (Middle Common Room, för nyutexaminerade) vara viktigare än OUSU. JCR och MCR har varsin kommitté, med en ordförande och andra valda studenter som representerar sina kamrater inför skolans myndigheter. Dessutom organiserar de evenemang och har ofta betydande budgetar att spendera som de vill (pengar från deras college och ibland andra källor som studentdrivna barer).

Kända personer som utbildats vid Oxford

[redigera | redigera wikitext]

Genom sin historia har ett betydande antal Oxfordalumner, kända som Oxonians, blivit framstående inom många olika områden, både akademiska och andra. Mer än 70 Nobelpristagare har studerat eller undervisat vid Oxford, med priser vunna i alla sex kategorier.[22] Mer information om framstående medlemmar av universitetet finns i de enskilda collegeartiklarna. En person kan vara knuten till två eller flera college, som grundutbildningsstudent, forskarstuderande eller anställd.

Bland framstående alumner finns tre Fieldsmedaljörer, två brittiska kungar och minst femton monarker från elva andra suveräna stater (inklusive fem regerande monarker), trettioen brittiska premiärministrar,[21] samt trettiofem presidenter och premiärministrar i nitton andra länder. I juli 2019 fanns det sju oxonianer i Storbritanniens kabinett och två i skuggkabinettet.

Universitetet har frambringat 291 parlamentsledamöter (exklusive parlamentsledamöter som senare blev peers), elva ledamöter av Europaparlamentet (exklusive ledamöter som också tjänstgör i Westminster), tolv lordkansler, nio Lord chief justices och tjugotvå Law lords; tio amerikanska senatorer, tio ledamöter av USA:s representanthus (inklusive en talman i representanthuset), tre delstatsguvernörer och fyra biträdande domare i USA:s högsta domstol; och sex ordinarie domare i Kanadas högsta domstol samt en chefsdomare i den numera nedlagda Federal Court of Canada.

Oxford i litteraturen och populärkulturen

[redigera | redigera wikitext]

Oxfords universitet är platsen för många skönlitterära verk. Skolan nämndes i fiktion redan omkring 1400 när Chaucer i Canterburysägner nämnde en "Clerk [student] från Oxenford".[224] Mortimer Proctor hävdar att den första campusromanen var The Adventures of Oxymel Classic, Esq; Once an Oxford Scholar (1768).[225] Den är fylld av våld och utsvävningar, där odrägliga, dumma lärare blir lätta byten för listiga studenter.[226] Proctor hävdar att år 1900 var "romaner om Oxford och Cambridge så många att de tydligt utgör ett slående litterärt fenomen."[227] År 1989 hade 533 romaner baserade på Oxford identifierats och antalet fortsätter att öka.[228]

Kända litterära verk sträcker sig från En förlorad värld av Evelyn Waugh, som 1981 bearbetades till en TV-serie, till trilogin Den mörka materian av Philip Pullman, som innehåller en alternativ verklighetsversion av universitetet och filmatiserades 2007 samt som en BBC-serie 2019.

Andra anmärkningsvärda exempel inkluderar:

Anmärkningsvärda facklitterära verk om Oxford inkluderar Oxford av Jan Morris.[229]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, University of Oxford, 24 juli 2026.
  1. ↑ ”The University as a charity”. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/about/organisation/university-as-a-charity.
  2. ↑ (på australisk engelska) Record of the Jubilee Celebrations of the University of Sydney. Sydney, New South Wales: William Brooks and Co. 2009. ISBN 9781112213304.
  3. ↑ (på engelska) Records of The Tercentenary Festival of Dublin University. Dublin, Ireland: Hodges, Figgis & Co.. 2016. ISBN 9781355361602.
  4. ↑ (på schweizisk franska) Actes du Jubilé de 1909. Geneva, Switzerland: Georg Keck & Cie. 2016. ISBN 9781360078335.
  5. 1 2 3 4 5 6 ”Introduction and History”. Introduction and History. University of Oxford. http://www.ox.ac.uk/about/organisation/history.
  6. ↑ ”Aggregated College Accounts: Consolidated and College Balance Sheets For the year ended 31 July 2025”. Aggregated College Accounts: Consolidated and College Balance Sheets For the year ended 31 July 2025. https://d307gmaoxpdmsg.cloudfront.net/collegeaccounts2425/aggregatedsofa.pdf.
  7. 1 2 ”Financial Statements 2024/25”. Financial Statements 2024/25. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/sites/files/oxford/Oxford_University_Annual_Report_Accounts_2024-25.pdf.
  8. ↑ Colleges (group) £7,170.0M,[6] University (consolidated) £2,108.3[7]
  9. 1 2 ”Professor Irene Tracey, CBE, FMedSci”. https://www.ox.ac.uk/about/organisation/university-officers/vice-chancellor.
  10. 1 2 Mall:HESA staff citation
  11. 1 2 3 4 ”Student numbers”. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/about/the-university/facts-and-figures/student-numbers.
  12. ↑ from ”The brand colour – Oxford blue” (på engelska). Ox.ac.uk. Arkiverad från originalet den 24 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130524062108/http://www.ox.ac.uk/branding_toolkit/the_brand_colours/. Läst 20 april 2012.
  13. ↑ Sager, Peter (2005). Oxford and Cambridge: An Uncommon History. Sid. 36.
  14. ↑ ”The top 50 universities by reputation”. Times Higher Education. 3 November 2020. https://www.timeshighereducation.com/student/best-universities/top-50-universities-reputation.
  15. 1 2 ”Early records”. Early records. University of Cambridge. 28 January 2013. http://www.cam.ac.uk/about-the-university/history/early-records.
  16. ↑ ”Oxbridge”. oed.com. Oxford University Press. 2005. http://www.oed.com/view/Entry/135559.
  17. 1 2 3 ”What is an Oxford college?”. What is an Oxford college?. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/admissions/graduate/colleges/introducing-colleges.
  18. ↑ ”Organisation | University of Oxford” (på engelska). www.ox.ac.uk. https://www.ox.ac.uk/about/organisation. ”The three societies – Kellogg College, Reuben College, and St Cross College – operate very much like the other colleges but are considered departments of the University rather than independent colleges because, unlike the others, they do not have a royal charter.”
  19. ↑ ”Divisions and Departments” (på brittisk engelska). Divisions and Departments. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/about/divisions-and-departments.
  20. 1 2 ”Libraries”. Libraries. University of Oxford. http://www.ox.ac.uk/research/libraries/index.html.
  21. 1 2 ”British Prime Ministers” (på engelska). www.ox.ac.uk. https://www.ox.ac.uk/about/oxford-people/british-prime-ministers.
  22. 1 2 ”Famous Oxonians”. Famous Oxonians. University of Oxford. 30 October 2007. http://www.ox.ac.uk/about/oxford-people/famous-oxonians.
  23. ↑ ”Oxford at the Olympics”. Oxford at the Olympics. University of Oxford. http://www.ox.ac.uk/about/oxford-people/Oxford-at-the-Olympics.
  24. ↑ ”Clarendon Fund: Graduate Scholarships at the University of Oxford, Clarendon Fund Scholarships” (på engelska). Clarendon.ox.ac.uk. Arkiverad från originalet den 18 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140218000623/http://www.clarendon.ox.ac.uk/. Läst 11 april 2014.
  25. ↑ ”Applying for the Rhodes Scholarships – The Rhodes Trust” (på engelska). rhodeshouse.ox.ac.uk. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120813161207/http://www.rhodeshouse.ox.ac.uk/about/applying-for-the-rhodes-scholarship. Läst 25 juli 2010.
  26. ↑ Av totalt ca 20 000 lärosäten.
  27. ↑ ”World University Rankings 2018”. Times Higher Education. Läst 24 juli 2018.
  28. ↑ ”Preface: Constitution and Statute-making Powers of the University” (på brittisk engelska). Preface: Constitution and Statute-making Powers of the University. University of Oxford. https://governance.admin.ox.ac.uk/legislation/preface-constitution-and-statute-making-powers-of-the-university.
  29. ↑ ”1:From Schools to University” (på engelska). The early Oxford Schools. The History of the University of Oxford. "I". Oxford University Press. 1984. sid. 1. ISBN 0-19-951011-3. https://books.google.co.uk/books?id=AkJO3TAxMtwC&pg=PA1
  30. ↑ Godwin, Francis (c. 1625). The succession of the bishops of England since the first planting of Christian religion in this island together with the historie of their liues and memorable actions faithfully gathered out of the monuments of antiquity. VVhereunto is prefixed a discourse concerning the first conuersion of our Britaine vnto Christian religion. By Francis Godwin now Bishop of Hereford.. https://name.umdl.umich.edu/A01804.0001.001.
  31. ↑ Brockliss, L.W.B. (2016-03-01). The University of Oxford. Oxford University Press. doi:10.1093/acprof:oso/9780199243563.001.0001. ISBN 978-0-19-924356-3. https://doi.org/10.1093/acprof:oso/9780199243563.001.0001.
  32. ↑ Żołądź, Dorota (2019-01-01). ”A History of the University in Europe, Vol. I Universities in the Middle Ages, ed. Hilde de Ridder-Symoens, Cambridge 1992, ss. 506.”. Biuletyn Historii Wychowania (2): sid. 49–50. doi:10.14746/bhw.1995.2.21. ISSN 1233-2224.
  33. ↑ Tierney, Brian (July 1998). ”Scholastic Humanism and the Unification of Europe, 1: Foundations.R. W. Southern”. Speculum 73 (3): sid. 899–901. doi:10.2307/2887558. ISSN 0038-7134. https://doi.org/10.2307/2887558.
  34. ↑ Firth, Matthew (2024). ”What's in a Name? Tracing the Origins of Alfred's 'the Great'”. English Historical Review 139 (596): sid. 1–32. doi:10.1093/ehr/ceae078. ISSN 1477-4534.
  35. ↑ Brockliss, L.W.B. (2016-03-01). The University of Oxford - A History. Oxford University Press. Sid. 3. doi:10.1093/acprof:oso/9780199243563.001.0001. ISBN 978-0-19-924356-3. https://doi.org/10.1093/acprof:oso/9780199243563.001.0001.
  36. ↑ Evans, G. (2004-09-23). Étampes, Theobald d' (c. 1060–c. 1125), teacher and theologian. doi:10.1093/ref:odnb/53483. ISBN 978-0-19-861412-8. https://www.oxforddnb.com/view/10.1093/ref:odnb/9780198614128.001.0001/odnb-9780198614128-e-53483. Läst 24 juli 2025.
  37. ↑ Hackett, M. B. (1984). ”2 The University as a Corporate Body”. i Catto, J. I.. The History of the University of Oxford. "I: The Early Oxford Schools". Oxford University Press. Sid. 49. ISBN 978-0-19-951011-5. https://books.google.com/books?id=AkJO3TAxMtwC. Läst 14 januari 2021.
  38. ↑ Ballard, Adolphus; Tait, James (31 October 2010) (på latin). British Borough Charters 1216–1307. Cambridge University Press. Sid. 222. ISBN 978-1-108-01034-4. https://books.google.com/books?id=2Qc2l3vpLagC&pg=PA222. Läst 13 december 2015.
  39. ↑ Davies, Mark (4 November 2010). ”'To lick a Lord and thrash a cad': Oxford 'Town & Gown'”. BBC News (BBC). http://news.bbc.co.uk/local/oxford/hi/people_and_places/history/newsid_9158000/9158705.stm.
  40. 1 2 Salter, H. E., red (1954). ”The University of Oxford”. A History of the County of Oxford: Volume 3: The University of Oxford. London: Victoria County History. Sid. 1–38. Läst 15 januari 2014.
  41. ↑ Rashdall, H.. Universities of Europe. Sid. iii, 55–60.
  42. 1 2 3 Brooke & Highfield 1988.
  43. ↑ Percival, Edward France. The Foundation Statutes of Merton College, Oxford.
  44. ↑ White, Henry Julian (1906). Merton College, Oxford.
  45. ↑ Martin, G. H.; Highfield, J. R. L. (1997). A history of Merton College, Oxford.
  46. ↑ McKisack, May (1963). The Fourteenth Century 1307–1399. Oxford History of England. Sid. 501.
  47. ↑ Boorstin, Daniel J. (1958). The Americans; the Colonial Experience. Vintage. Sid. 171–184. http://beatl.barnard.columbia.edu/learn/99AHLstuff.htm/Assignments.htm.
  48. ↑ Brooke & Highfield 1988, sid. 56.
  49. ↑ ”William Grocyn | English educator” (på engelska). William Grocyn | English educator. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/biography/William-Grocyn.
  50. ↑ ”John Colet | English theologian and educator” (på engelska). John Colet | English theologian and educator. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/biography/John-Colet.
  51. ↑ (på engelska) Early Modern Ireland, 1534–1691. Clarendon Press. 1991. Sid. 618. ISBN 978-0-19-820242-4. https://books.google.com/books?id=c8M1p3ySwI4C&pg=PA618.
  52. ↑ ”Oxford University | Encyclopedia.com”. www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/social-sciences-and-law/education/colleges-international/oxford-university.
  53. ↑ Constitution and Statute-making Powers of the University
  54. ↑ ”Universities Tests Act 1871”. Universities Tests Act 1871. UK Parliament. http://www.legislation.gov.uk/ukpga/Vict/34-35/26.
  55. ↑ ”Civil War: Surrender of Oxford”. Oxfordshire Blue Plaques Scheme. Oxfordshire Blue Plaques Board. 2013. Arkiverad från originalet den 30 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200530010654/http://www.oxonblueplaques.org.uk/plaques/civil_war.html. Läst 25 juli 2026.
  56. ↑ (på engelska) Invisible College (act. 1646–1647). 2004. doi:10.1093/ref:odnb/95474. https://www.oxforddnb.com/display/10.1093/ref:odnb/9780198614128.001.0001/odnb-9780198614128-e-95474. Läst 21 februari 2023.
  57. ↑ Millea, Alice (13 December 2023). ”The persistence of tradition: the curious case of Henry Symeonis”. Archives and Manuscripts at the Bodleian Library. https://blogs.bodleian.ox.ac.uk/archivesandmanuscripts/2023/12/13/the-persistence-of-tradition-the-curious-case-of-henry-symeonis/.
  58. ↑ Sir Spencer Walpole (1903). History of Twenty-Five Years: vol 4: 1870–1875. Sid. 136–37. https://books.google.com/books?id=dmQ4AAAAYAAJ&pg=PA137. Läst 3 mars 2017.
  59. ↑ Walpole, Spencer (1904). The history of twenty-five years. "3: 1870–1875". Longmans, Green and Co. Sid. 140. http://archive.org/details/cu31924088010115.
  60. ↑ William D. Rubinstein, "The social origins and career patterns of Oxford and Cambridge matriculants, 1840–1900." Historical Research 82.218 (2009): 715–730, data on pages 719 and 724.
  61. ↑ For more details see Mark C. Curthoys, "Origins and Destinations: the social mobility of Oxford men and women" in Michael G. Brock and Mark C. Curthoys, eds. The History of the University of Oxford Volume 7: Nineteenth-Century (2000) part 2, pp 571–95.
  62. ↑ Curthoys, M. C.; Jones, H. S. (1995). ”Oxford athleticism, 1850-1914: A reappraisal”. History of Education 24 (4): sid. 305–317. doi:10.1080/0046760950240403. ISSN 0046-760X.
  63. ↑ (på engelska) The History of the University of Oxford: Nineteenth-Century Oxford, Volumes 6–7. Clarendon Press. 1997. Sid. 355. ISBN 978-0-19-951016-0. https://books.google.com/books?id=3bDAWHbXgi4C&pg=PA355. Läst 7 februari 2019.
  64. 1 2 3 Harrison, Brian; Aston, Trevor Henry (1994). History of the University of Oxford: Volume VIII: The Twentieth Century – Oxford Scholarship. doi:10.1093/acprof:oso/9780198229742.001.0001. ISBN 978-0-19-822974-2.
  65. ↑ ”Oxford university roll of service: University of Oxford: Free Download & Streaming”. Internet Archive. https://archive.org/details/oxforduniversity00univuoft.
  66. ↑ Sir Spencer Walpole (1903). History of Twenty-Five Years: vol 4: 1870–1875. Sid. 145–51. https://books.google.com/books?id=dmQ4AAAAYAAJ&pg=PA151. Läst 4 mars 2017.
  67. ↑ Goldman, Lawrence (2004). ”Oxford and the Idea of a University in Nineteenth-Century Britain”. Oxford Review of Education 30 (4): sid. 575–592.
  68. 1 2 Boase, Charles William (1887). Oxford (2nd). Sid. 208–209. http://purl.ox.ac.uk/uuid/743404c6bb6c4b16880e9dfce4000622. Läst 3 februari 2013.
  69. ↑ The New Examination Statues, Oxford: Clarendon Press, 1872, http://purl.ox.ac.uk/uuid/4a66e363bf9544a8b81e48fe1335e4f6, läst 4 februari 2013
  70. ↑ The New Examination Statues, Oxford: Clarendon Press, 1873, http://purl.ox.ac.uk/uuid/0ccd63bb36204432baafdcd706508ea4, läst 4 februari 2013
  71. ↑ Alan J. Ross (2010). ”Togas gradui et facultati competentes: The Creation of New Doctoral Robes at Oxford, 1895–1920”. Transactions of the Burgon Society 10: sid. 47–70. https://newprairiepress.org/cgi/viewcontent.cgi?article=1084&context=burgonsociety.
  72. ↑ ”New building named after Dr Lakshman Sarup”. Balliol College. 14 December 2021. https://www.balliol.ox.ac.uk/news/2021/december/new-building-named-after-dr-lakshman-sarup.
  73. 1 2 3 Lannon, Frances (30 October 2008), ”Her Oxford”, Times Higher Education, http://www.timeshighereducation.co.uk/404111.article, läst 27 mars 2013
  74. ↑ ”Trinity Hall's Steamboat Ladies”. Trinity Hall's Steamboat Ladies. Trinity news. 14 March 2012. http://trinitynews.ie/trinity-halls-steamboat-ladies/.
  75. ↑ Alden's Oxford Guide. Oxford: Alden & Co., 1958; pp. 120–21
  76. 1 2 ”Our History” (på engelska). St Anne's College, Oxford. http://www.st-annes.ox.ac.uk/about/history.
  77. ↑ ”St. Anne's College”. St. Anne's College. british-history.ac.uk. https://www.british-history.ac.uk/vch/oxon/vol3/pp351-353.
  78. ↑ ”History of the College”. History of the College. St Hugh's College, University of Oxford. Arkiverad från originalet den 18 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140618060830/http://www.st-hughs.ox.ac.uk/about-sthughs/history-of-the-college. Läst 25 juli 2026.
  79. ↑ ”Constitutional History”. Constitutional History. St Hilda's College. Arkiverad från originalet den 23 april 2012. https://web.archive.org/web/20120423094628/http://www.st-hildas.ox.ac.uk/index.php/history/histconst.html. Läst 25 juli 2026.
  80. ↑ ”College Timeline | Lady Margaret Hall” (på engelska). Lady Margaret Hall. http://www.lmh.ox.ac.uk/about-lmh/history-and-archives/college-timeline.
  81. ↑ ”Women at Oxford” (på engelska). University of Oxford. http://www.ox.ac.uk/about/oxford-people/women-at-oxford.
  82. ↑ Pedersen, Joyce S. (May 1996). ”Book review (No Distinction of Sex? Women in British Universities, 1870–1939)”. H-Net Reviews. H-Albion. http://www.h-net.org/reviews/showrev.php?id=453.
  83. ↑ Handbook to the University of Oxford. University of Oxford. 1965. Sid. 43.
  84. ↑ Smith, David (n.d.). ”St Anne's College: 1952 – 2012” (på brittisk engelska). St Anne's College. University of Oxford. https://www.st-annes.ox.ac.uk/wp-content/uploads/2019/08/St._Annes_History_Brochure_David_Smith.pdf. ”"Only in 1959 did the five women's colleges acquire full collegiate status so that their councils became governing bodies and they were, like the men's colleges, fully self-governing."”
  85. ↑ ”Colleges mark anniversary of 'going mixed'” (på brittisk engelska). University of Oxford. Oxford University Gazette. 29 July 1999. Arkiverad från originalet den 28 april 2013. https://web.archive.org/web/20130428103218/http://www.ox.ac.uk/gazette/1998-9/weekly/290799/news/story_3.htm. Läst 25 juli 2026.
  86. 1 2 ”Women at Oxford”. Women at Oxford. University of Oxford. Arkiverad från originalet den 4 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120304201310/http://www.ox.ac.uk/about_the_university/introducing_oxford/women_at_oxford/index.html. Läst 25 juli 2026.
  87. ↑ Brockliss, Laurence (2016). The University of Oxford: A History. Sid. 573.
  88. ↑ ”College History | Oriel College” (på brittisk engelska). Oriel College. 26 November 2015. http://www.oriel.ox.ac.uk/about-college/college-history.
  89. ↑ ”History | St Antony's College” (på engelska). sant.ox.ac.uk. 3 December 2014. https://www.sant.ox.ac.uk/about-st-antonys/history.
  90. ↑ Hart, Jenifer (1989). ”Women at Oxford since the Advent of Mixed Colleges”. Oxford Review of Education 15 (3): sid. 217–219. doi:10.1080/0305498890150302.
  91. ↑ ”University of Oxford Student Statistics: Detail Table”. University of Oxford Student Statistics: Detail Table. University of Oxford. https://public.tableau.com/views/UniversityofOxford-StudentStatistics/DetailTable?:embed=y&:display_count=yes&:showTabs=y&:showVizHome=no.
  92. ↑ ”Student numbers”. Student numbers. https://www.ox.ac.uk/about/facts-and-figures/student-numbers?wssl=1.
  93. ↑ Sian Griffiths; Julie Henry. ”Oxford 'takeaway' exam to help women get firsts”. The Times. https://www.thetimes.com/uk/education/article/oxford-takeaway-exam-to-help-women-get-firsts-0v0056k8l. ”History students will be able to sit a paper at home in an effort to close the gap with the number of men getting top degrees”
  94. ↑ Diver, Tony (22 January 2018). ”Oxford University gives women more time to pass exams”. The Daily Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/education/2018/01/22/oxford-university-gives-women-time-pass-exams/. ”Students taking maths and computer science examinations in the summer of 2017 were given an extra 15 minutes to complete their papers, after dons ruled that "female candidates might be more likely to be adversely affected by time pressure"”
  95. ↑ ”Oxford gave female students more time to take tests. It didn't work”. Oxford gave female students more time to take tests. It didn't work. 24 January 2018. https://qz.com/1188135/oxford-gave-female-students-more-time-to-take-tests-it-didnt-work/.
  96. ↑ Somerville Stories – Dorothy L Sayers Arkiverad 5 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 5 October 2013, Somerville College, University of Oxford, UK.
  97. ↑ ”A Conversation with Jane Robinson on Bluestockings” (på amerikansk engelska). Bluestocking Oxford. 9 March 2017. https://blue-stocking.org.uk/2017/03/09/a-conversation-with-jane-robinson-on-bluestockings/.
  98. ↑ Rayner, Gordon (6 March 2013). ”Philip Pullman condemns Port Meadow buildings”. Daily Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/education/universityeducation/universities-and-colleges/9912968/Philip-Pullman-campaigns-for-demolition-of-brutal-new-Oxford-University-buildings.html.
  99. ↑ Little, Reg (7 February 2013). ”Historian takes university to task over 'visual disaster' of Port Meadow flats”. The Oxford Times: s. 3.
  100. ↑ ”Biological Sciences – St John's College Oxford”. Biological Sciences – St John's College Oxford. Sjc.ox.ac.uk. http://www.sjc.ox.ac.uk/395-732/Biological-Sciences-.html.
  101. ↑ "Wytham Woods: Research" Arkiverad 7 December 2023, wythamwoods.ox.ac.uk, accessed 17 October 2023
  102. ↑ McKnight, Owen. ”Oxford LibGuides: A-Z of college libraries: Home” (på engelska). libguides.bodleian.ox.ac.uk. https://libguides.bodleian.ox.ac.uk/c.php?g=422891&p=2887902.
  103. ↑ ”Lord Hague of Richmond elected as new Chancellor of Oxford University”. Lord Hague of Richmond elected as new Chancellor of Oxford University. 27 November 2024. https://www.ox.ac.uk/news/2024-11-27-lord-hague-richmond-elected-new-chancellor-oxford-university.
  104. ↑ ”The Oxford University Calendar 1817”. The Oxford University Calendar 1817. 24 June 2017. https://books.google.com/books?id=B7kUAAAAQAAJ&pg=PA24.
  105. ↑ ”Pro-Vice-Chancellors with portfolio”. University of Oxford. https://governance.admin.ox.ac.uk/council/pro-vice-chancellors-portfolio.
  106. ↑ ”The Proctors' Office”. University of Oxford. https://www.proctors.ox.ac.uk/.
  107. ↑ Dennis, Farrington; Palfreyman, David (21 February 2011). ”OFFA and £6000–9000 tuition fees” (på brittisk engelska). OxCHEPS Occasional Paper No. 39. Oxford Centre for Higher Education Policy Studies. Arkiverad från originalet den 1 september 2024. https://web.archive.org/web/20240901003530/https://oxcheps.new.ox.ac.uk/papers/OxCHEPS_OP39.pdf. Läst 25 juli 2026. ”Note, however, that any university which does not want funding from HEFCE can, as a private corporation, charge whatever tuition fees it likes (exactly as does, say, the University of Buckingham or BPP University College). Under existing legislation and outside of the influence of the HEFCE-funding mechanism upon universities, Government can no more control university tuition fees than it can dictate the price of socks in Marks & Spencer. Universities are not part of the State and they are not part of the public sector; Government has no reserve powers of intervention even in a failing institution.”
  108. ↑ ”Conference of Colleges”. Conference of Colleges. Confcoll.ox.ac.uk. http://www.confcoll.ox.ac.uk/.
  109. ↑ ”Who we are, what we do – The Conference of Colleges”. Who we are, what we do – The Conference of Colleges. Oxford University. https://weblearn.ox.ac.uk/access/content/group/test1-conf-coll/Public%20Documents/conf_coll_leaflet_web%20final.pdf.
  110. ↑ ”A brief history and overview of the university's governance arrangements (see footnote 1)”. A brief history and overview of the university's governance arrangements (see footnote 1). Admin.ox.ac.uk. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130804172404/http://www.admin.ox.ac.uk/councilsec/gov/gov_expl/. Läst 25 juli 2026.
  111. 1 2 3 4 ”Financial Statements 2023/24”. Financial Statements 2023/24. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/sites/files/oxford/Oxford_University_Financial_Statements_2023-24.pdf.
  112. ↑ ”Aggregated College Accounts: Consolidated and College Balance Sheets For the year ended 31 July 2024”. Aggregated College Accounts: Consolidated and College Balance Sheets For the year ended 31 July 2024. http://d307gmaoxpdmsg.cloudfront.net/collegeaccounts2324/aggregated.pdf.
  113. ↑ ”Oxford and Cambridge university colleges hold £21bn in riches”. The Guardian. https://www.theguardian.com/education/2018/may/28/oxford-and-cambridge-university-colleges-hold-21bn-in-riches.
  114. ↑ ”New investment committee at Oxford University”. University of Oxford. 13 February 2007. Arkiverad från originalet den 2 december 2012. https://web.archive.org/web/20121202183035/https://www.ox.ac.uk/media/news_stories/2007/070213.html. Läst 26 juli 2026.
  115. ↑ ”Oxford University urged to purge its £3.3bn fund of fossil fuel investments”, The Guardian, 2 June 2014, https://www.theguardian.com/environment/2014/jun/02/oxford-university-fund-fossil-fuel-climate-crisis, läst 13 december 2016
  116. ↑ ”Oxford University and fossil fuel divestment | University of Oxford”. www.ox.ac.uk. https://www.ox.ac.uk/news-and-events/fossil-fuel-divestment.
  117. ↑ ”Oxford University bans investment in fossil fuels after student campaigns” (på engelska). The Independent. 22 April 2020. https://www.independent.co.uk/news/education/education-news/oxford-university-fossil-fuels-net-zero-student-campaigns-investment-a9478431.html.
  118. ↑ ”Oxford Thinking”. Oxford Thinking. Campaign.ox.ac.uk. Arkiverad från originalet den 27 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130127192443/http://www.campaign.ox.ac.uk/. Läst 26 juli 2026.
  119. ↑ ”The Campaign – University of Oxford”. The Campaign – University of Oxford. University of Oxford. Arkiverad från originalet den 24 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100724043847/http://www.campaign.ox.ac.uk/campaign/the_campaign/index.html. Läst 26 juli 2026.
  120. ↑ 2014/15 Financial Statements, Oxford: University of Oxford, 2015, http://www.ox.ac.uk/sites/files/oxford/field/field_document/Financial_Statements2014_15.pdf, läst 22 december 2015
  121. ↑ ”Oxford college to launch scholarship in attempt to address slavery legacy” (på engelska). The Guardian. 10 November 2017. http://www.theguardian.com/education/2017/nov/10/oxford-all-souls-college-scholarship-slavery-legacy-caribbean-christopher-codrington.
  122. ↑ ”Cecil John Rhodes (1853–1902)” (på engelska). Oriel College. 20 September 2017. https://www.oriel.ox.ac.uk/cecil-john-rhodes-1853-1902.
  123. ↑ Peltier, Elian (10 June 2021). ”Scholars at Oxford University Refuse to Teach Under Statue of Colonialist” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2021/06/10/world/europe/cecil-rhodes-statue-oxford.html.
  124. ↑ ”Demonstration mars opening of Said school” (på engelska). Oxford Mail. 5 November 2001. https://www.oxfordmail.co.uk/news/6606632.demonstration-mars-opening-said-school/.
  125. ↑ Glancey, Jonathan (10 December 2001). ”When worlds collide” (på engelska). The Guardian. http://www.theguardian.com/education/2001/dec/10/highereducation.mbas.
  126. ↑ Lee, Alayna; Horowitch, Rose; Tucker, Olivia (1 October 2019). ”Schwarzman donation to Oxford draws criticism” (på engelska). Yale Daily News. https://yaledailynews.com/blog/2019/10/01/schwarzman-donation-to-oxford-draws-criticism/.
  127. ↑ McClenaghan, Maeve (22 October 2015). ”Top universities including Oxford and Cambridge take millions from BP and Shell, fossil fuel giants” (på brittisk engelska). Unearthed. https://unearthed.greenpeace.org/2015/10/23/data-top-universities-take-134m-from-fossil-fuel-giants-despite-divestment-drive/.
  128. ↑ Tett, Gillian; Nauman, Billy; Temple-West, Patrick; Talman, Kristen (28 July 2021). ”TPG and Brookfield haul in $12bn for climate funds”. Financial Times. https://www.ft.com/content/904d4f91-172d-428c-94ee-bcc6f36c83c0.
  129. ↑ ”'Shocking' findings about Oxford University's ties with 'big oil'” (på engelska). Oxford Mail. 29 July 2021. https://www.oxfordmail.co.uk/news/19475235.shocking-findings-oxford-universitys-ties-big-oil/.
  130. ↑ Grostern, Joey (2022-02-21). ”Oxford University took at least £1.6m last year from fossil fuel firms” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/education/2022/feb/21/oxford-university-took-at-least-pounds-16m-last-year-from-fossil-fuel-firms.
  131. ↑ Shearing, Hazel (10 November 2021). ”Oxford Mosley donation needs explanation, say Jewish students”. BBC News. https://www.bbc.com/news/education-59232955.
  132. ↑ Brown, Mark (10 November 2021). ”Universities have lost moral compass over Mosley donations, says Oxford don”. The Guardian. https://www.theguardian.com/education/2021/nov/07/oxford-university-alexander-mosley-charitable-trust.
  133. ↑ ”Golden opportunities”. Nature. 6 July 2005. http://www.nature.com/naturejobs/2005/050707/full/nj7047-144a.html. Läst 19 oktober 2010.
  134. ↑ ”Oxbridge 'Elitism'”. Oxbridge 'Elitism'. 9 June 2014. http://researchbriefings.files.parliament.uk/documents/SN00616/SN00616.pdf.
  135. ↑ ”Acceptances to Oxford and Cambridge Universities by previous educational establishment”. Acceptances to Oxford and Cambridge Universities by previous educational establishment. https://publications.parliament.uk/pa/ld200203/ldhansrd/vo030605/text/30605w03.htm#30605w03_sbhd2.
  136. ↑ ”UCAS Students: Important dates for your diary”. UCAS Students: Important dates for your diary. http://www.ucas.com/students/importantdates. ”15 October 2009 Last date for receipt of applications to Oxford University, University of Cambridge and courses in medicine, dentistry and veterinary science or veterinary medicine.”
  137. ↑ ”Oxbridge 'over-recruits from eight schools'” (på brittisk engelska). BBC News. 7 December 2018. https://www.bbc.com/news/education-46470838.
  138. ↑ ”Organ Awards Information for Prospective Candidates”. Organ Awards Information for Prospective Candidates. Faculty of Music, University of Oxford. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120822114305/http://www.music.ox.ac.uk/assets/files/Chor_Org_Downloads/OrgAwards2009.pdf. Läst 26 juli 2026. ”It is possible for a candidate to enter the comparable competition at Cambridge which is scheduled at the same time of year.”
  139. ↑ ”UCAS Students FAQs: Oxford or Cambridge”. UCAS Students FAQs: Oxford or Cambridge. http://www.ucas.com/students/applying/faqs/eligibility/faq1. ”Is it possible to apply to both Oxford University and the University of Cambridge?”
  140. ↑ Gurney-Read, Josie (19 October 2016). ”Which elite universities have the highest offer rates?”. The Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/education/2016/10/19/which-elite-universities-have-the-highest-offer-rates/.
  141. ↑ ”How do I choose a college? – Will I be interviewed only at my chosen college?” (på brittisk engelska). How do I choose a college? – Will I be interviewed only at my chosen college?. University of Oxford. Arkiverad från originalet den 10 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100110064825/http://www.ox.ac.uk/admissions/undergraduate_courses/colleges/how_do_i_choose_a_college/index.html. Läst 26 juli 2026.
  142. ↑ ”Oxford University will interview prospective candidates online”. BBC News. 30 June 2020. https://www.bbc.co.uk/news/uk-england-oxfordshire-53242810.
  143. ↑ Hedström-Blake, Alexandra (20 May 2023). ”Oxford admissions interviews to stay online”. Cherwell. https://cherwell.org/2023/05/20/oxford-interviews-stay-online/.
  144. ↑ ”Open Offer Scheme” (på brittisk engelska). Open Offer Scheme. Department of Biochemistry, University of Oxford. http://www.bioch.ox.ac.uk/aspsite/index.asp?pageid=462.
  145. ↑ ”Open Offer Scheme”. Open Offer Scheme. Department of Physics, University of Oxford. http://www2.physics.ox.ac.uk/study-here/undergraduates/faqs/faq-admissions.
  146. ↑ ”Oxford and Cambridge condemned over failure to improve state school access”. TheGuardian.com. 12 December 2015. https://www.theguardian.com/education/2015/dec/12/oxford-cambridge-state-school-admissions-failure.
  147. ↑ ”Is Oxbridge elitist?”. BBC News. 31 May 2000. http://news.bbc.co.uk/1/hi/talking_point/764767.stm.
  148. 1 2 Coughlon, Sean (2 September 2016). ”Oxford University to have 'most state school students for decades'”. BBC. https://www.bbc.co.uk/news/education-37250916.
  149. ↑ ”School type”. School type. University of Oxford. https://www.ox.ac.uk/about/facts-and-figures/admissions-statistics/undergraduate-students/current/school-type?wssl=1.
  150. ↑ Garner, Richard (1 May 2015). ”Number of pupils attending independent schools in Britain on the rise, figures show”. The Independent. https://www.independent.co.uk/news/education/education-news/number-of-pupils-attending-independent-schools-in-britain-on-the-rise-figures-show-10215959.html.
  151. ↑ ”University of Oxford UG Application Statistics 2016 entry Applications by School Type”. University of Oxford UG Application Statistics 2016 entry Applications by School Type. University of Oxford. https://public.tableau.com/views/UoO_UG_Admissions/SchoolType?%3Aembed=y&%3Adisplay_count=yes&%3AshowTabs=y&%3AshowVizHome=no.
  152. ↑ ”Annual Admissions Statistical Report: May 2020”. University of Oxford (ox.ac.uk). https://www.ox.ac.uk/sites/files/oxford/Annual%20Admissions%20Statistical%20Report%202020.pdf.
  153. ↑ ”Oxford failing on diversity says Lammy” (på brittisk engelska). BBC News. 23 May 2018. https://www.bbc.co.uk/news/uk-44221469.
  154. ↑ Adams, Richard; Bengtsson, Helena (19 October 2017). ”Oxford accused of 'social apartheid' as colleges admit no black students” (på engelska). The Guardian. http://www.theguardian.com/education/2017/oct/19/oxford-accused-of-social-apartheid-as-colleges-admit-no-black-students.
  155. 1 2 Yeomans, Emma (5 February 2021). ”Oxford University accepts over 100 black students” (på engelska). The Times. ISSN 0140-0460. https://www.thetimes.com/uk/education/article/oxford-university-accepts-over-100-black-students-cngl73kpw.
  156. 1 2 Hazell, Will (4 February 2021). ”Oxford University: Proportion of black and minority ethnic students rises to record high” (på engelska). inews.co.uk. https://inews.co.uk/news/education/oxford-university-black-minority-ethnic-students-record-high-858051.
  157. ↑ Dunne, John (4 February 2021). ”Oxford University accepts record number of ethnic minority students” (på engelska). Evening Standard. https://www.standard.co.uk/news/uk/oxford-university-ethnic-minority-students-b918678.html.
  158. ↑ ”Tariff Groups: HE providers by tariff group”. Tariff Groups: HE providers by tariff group. Department for Education. https://explore-education-statistics.service.gov.uk/data-catalogue/data-set/06bab94c-41e6-467a-b469-a816a2e081b2.
  159. ↑ ”University League Tables entry standards 2027”. The Complete University Guide. https://www.thecompleteuniversityguide.co.uk/league-tables/rankings?tabletype=full-table&sortby=entry-standards.
  160. ↑ ”Regulations on the number and length of terms”. University of Oxford Examination Regulations. 29 September 2006. http://www.admin.ox.ac.uk/examregs/03-00_REGULATIONS_ON_THE_NUMBER_AND_LENGTH_OF_TERMS.shtml.
  161. ↑ ”University Year and Events”. Staff Gateway. University of Oxford. https://staff.admin.ox.ac.uk/working-at-oxford/new-to-the-university/university-year-and-events.
  162. ↑ Sastry, Tom; Bekhradnia, Bahram (25 September 2007). ”The Academic Experience of Students in English Universities (2007 report)”. The Academic Experience of Students in English Universities (2007 report). Higher Education Policy Institute. footnote 14. Arkiverad från originalet den 9 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130709220145/http://www.hepi.ac.uk/files/33TheacademicexperienceofstudentsinEnglishuniversities2007.pdf. Läst 26 juli 2026. ”Even within Russell Group institutions, it is remarkable how consistently Oxford and Cambridge appear to require more effort of their students than other universities. On the other hand, they have fewer weeks in the academic year than other universities, so the extent to which this is so may be exaggerated by these results.”
  163. ↑ Shepherd, Jessica (22 March 2007). ”Oxford targets bright young things of eastern Europe”. The Guardian (UK). https://www.theguardian.com/education/2007/mar/22/highereducation.internationaleducationnews.
  164. ↑ ”Eligibility criteria, Clarendon Fund Scholarships”. Eligibility criteria, Clarendon Fund Scholarships. Clarendon.ox.ac.uk. http://www.clarendon.ox.ac.uk/informationforapplicants/eligibility/.
  165. ↑ ”History of the Clarendon Fund” (på australisk engelska). Clarendon Fund Scholarships. University of Oxford. 1 September 2011. Arkiverad från originalet den 13 april 2014. https://web.archive.org/web/20140413150925/http://www.clarendon.ox.ac.uk/about/history/. Läst 26 juli 2026.
  166. ↑ ”Partnership awards” (på brittisk engelska). Clarendon Fund Scholarships. University of Oxford. http://www.clarendon.ox.ac.uk/about/partnership/.
  167. ↑ ”Oxford University to launch first online 'Mooc' course”. BBC News. 15 November 2016. https://www.bbc.co.uk/news/education-37975359.
  168. ↑ Crook, J Mordaunt (2008). Brasenose: The Biography of an Oxford College. Oxford University Press. Sid. 413. ISBN 978-0-19-954486-8.
  169. ↑ ”A University Library for the Twenty-first Century” (på brittisk engelska). University of Oxford. 22 September 2005. http://www.ox.ac.uk/gazette/2005-6/supps/1_4743.htm.
  170. ↑ ”Sir Thomas Bodley and his Library”. Oxford Today. 2002. http://www.oxfordtoday.ox.ac.uk/2001-02/v14n2/03.shtml.
  171. 1 2 ”Timeline of Bodleian Libraries Events from 2000”. Timeline of Bodleian Libraries Events from 2000. http://www.bodleian.ox.ac.uk/__data/assets/pdf_file/0003/113853/BodLibs-TIMELINE-2000-2012.pdf.
  172. ↑ ”Bodleian Libraries”. Bodleian Libraries. Bodleian Library. http://www.bodleian.ox.ac.uk/libraries/libraries/bodleian.
  173. ↑ ”OLIS (Integrated Library System)”. OLIS (Integrated Library System). Bodleian Digital Library Systems and Services. http://www.bodleian.ox.ac.uk/bdlss/olis-ils.
  174. ↑ ”Contents – SOLO – Search Oxford Libraries Online”. Oxford LibGuides. Bodleian Libraries, University of Oxford. http://libguides.bodleian.ox.ac.uk/solo.
  175. ↑ ”In Pictures: Swindon's £26m Bodleian book store opens”. BBC News. 6 October 2010. http://news.bbc.co.uk/local/wiltshire/hi/people_and_places/arts_and_culture/newsid_9062000/9062875.stm.
  176. ↑ ”New Bodleian building to be renamed Weston Library”. Bodleian Libraries. University of Oxford. 13 March 2009. http://www.bodleian.ox.ac.uk/news/2009_mar_13.
  177. ↑ ”HRH The Duke of Cambridge formally opens the Bodleian's Weston Library”. Weston Library. University of Oxford. 11 May 2016. https://www.bodleian.ox.ac.uk/weston/news/2016/may-11.
  178. ↑ ”Oxford-Google Digitization Programme”. Bodleian Library. http://www.bodleian.ox.ac.uk/dbooks.
  179. ↑ ”Library Partners” (på amerikansk engelska). Google. https://www.google.com/intl/en/googlebooks/library/partners.html.
  180. ↑ ”Bodleian Libraries | Electronic Enlightenment awarded digital prize”. bodleian.ox.ac.uk. https://www.bodleian.ox.ac.uk/news/2010/2010_jan_20.
  181. ↑ ”Support Us”. The Ashmolean. http://www.ashmolean.org/support/corporatesupport/about/.
  182. ↑ ”Oxford hosts UK's biggest Stradivarius exhibition”. BBC News. 14 May 2013. https://www.bbc.co.uk/news/uk-england-oxfordshire-22526768.
  183. ↑ ”Oxford University Museum of Natural History Homepage”. Oxford University Museum of Natural History Homepage. Oxford University Museum of Natural History. http://www.oum.ox.ac.uk/.
  184. ↑ ”Map of Museums, Libraries and Places of Interest” (på australisk engelska). Map of Museums, Libraries and Places of Interest. University of Oxford. Arkiverad från originalet den 27 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071027080434/http://www.ox.ac.uk/visitors_friends/maps_and_directions/#qmuseums_libraries_and_places_of_interest. Läst 26 juli 2026.
  185. ↑ ”The Oxford Simonyi Professor for the Public Understanding of Science”. The Oxford Simonyi Professor for the Public Understanding of Science. University of Oxford. https://www.simonyi.ox.ac.uk/about-marcus/the-oxford-simonyi-professor-for-the-public-understanding-of-science/.
  186. ↑ van Keuren, David K. (1984). ”Museums and Ideology: Augustus Pitt-Rivers, Anthropological Museums, and Social Change in Later Victorian Britain”. Victorian Studies 28 (1): sid. 171–189. https://www.jstor.org/stable/3826763. Läst 7 mars 2023.
  187. ↑ ”About the Museum”. Museum of the History of Science. http://www.mhs.ox.ac.uk/about/index.htm?text.
  188. ↑ Katz, Brigit (17 March 2020). ”Thieves Steal Three Precious Artworks From Oxford Gallery”. Smithsonian. https://www.smithsonianmag.com/smart-news/three-precious-artworks-swiped-oxford-gallery-180974434/.
  189. ↑ Balter, Michael (16 February 1994). ”400 Years Later, Oxford Press Thrives”. The New York Times. https://www.nytimes.com/1994/02/16/news/16iht-presseduc.html.
  190. ↑ ”The Way We Work”. The Way We Work. Oxford University Press. http://global.oup.com/about/way_we_work/.
  191. 1 2 Kalwant Bhopal; Martin Myers (31 January 2023). Elite Universities and the Making of Privilege: Exploring Race and Class in Global Educational Economies. Taylor & Francis. Sid. 12. ISBN 9781000829105. https://books.google.com/books?id=oWGmEAAAQBAJ&pg=PT12. Läst 21 februari 2024.
  192. ↑ Stella Cottrell (16 September 2017). You2Uni: Decide. Prepare. Apply. Bloomsbury Publishing. Sid. 108. ISBN 9781137022431. https://books.google.com/books?id=-SJIEAAAQBAJ&pg=PA108. Läst 21 februari 2024.
  193. 1 2 Joan Abbott (17 May 2014). Student Life in a Class Society. Elsevier. Sid. 40. ISBN 9781483186580. https://books.google.com/books?id=Dx-0BQAAQBAJ&pg=PA40. Läst 21 februari 2024.
  194. 1 2 H. C. Dent (February 1944). ”Old and New Universities”. Bulletin of the American Association of University Professors (American Association of University Professors) 30 (1): sid. 88–91. doi:10.2307/40220510.
  195. ↑ M. Finn (20 February 2015). The Gove Legacy: Education in Britain after the Coalition. Springer. Sid. 92. ISBN 9781137491510. https://books.google.com/books?id=xwm4BgAAQBAJ&pg=PT100. Läst 21 februari 2024.
  196. ↑ Rowland Atkinson; Gary Bridge (10 December 2004). Gentrification in a Global Context. Routledge. Sid. 89. ISBN 9781134330652. https://books.google.com/books?id=1Ol-AgAAQBAJ&pg=PA89. Läst 21 februari 2024.
  197. ↑ Edward Dutton (5 December 2016). Meeting Jesus at University: Rites of Passage and Student Evangelicals. Routledge. Sid. 42. ISBN 9781351918374. https://books.google.com/books?id=KLKoDQAAQBAJ&pg=PT42. Läst 22 februari 2024.
  198. ↑ ”World University Rankings” (på engelska). Times Higher Education. 26 September 2018. https://www.timeshighereducation.com/world-university-rankings/2019/world-ranking#!/page/0/length/25/sort_by/rank/sort_order/asc/cols/stats.
  199. ↑ Adams, Susan. ”An Expert List of the World's Best Universities” (på engelska). Forbes. https://www.forbes.com/sites/susanadams/2018/09/26/an-expert-list-of-the-worlds-best-universities/#1a4003fe4f02.
  200. ↑ Strauss, Karsten (23 September 2016). ”The World's Top Universities 2016” (på amerikansk engelska). Forbes (New Jersey). https://www.forbes.com/pictures/feki45ehlig/the-worlds-top-universi/.
  201. ↑ ”Oxford tops Times Good University Guide for 11th year”. Oxford tops Times Good University Guide for 11th year. University of Oxford. 14 June 2012. Arkiverad från originalet den 7 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140107121155/http://www.ox.ac.uk/media/news_stories/2012/120614_2.html. Läst 26 juli 2026.
  202. ↑ ”Times Higher Education Clinical, Pre-Clinical & Health”. Times Higher Education Clinical, Pre-Clinical & Health. 14 September 2017. https://www.timeshighereducation.com/world-university-rankings/2018/subject-ranking/clinical-pre-clinical-health#!/page/0/length/25/sort_by/rank/sort_order/asc/cols/stats.
  203. ↑ ”SCImago Institutions Rankings – Higher Education – All Regions and Countries – 2021 – Overall Rank”. scimagoir.com. https://www.scimagoir.com/rankings.php?sector=Higher+educ.&country=all.
  204. ↑ Morgan, John (January 1990). ”Top Six Universities Dominate THE World Reputation Rankings”. Top Six Universities Dominate THE World Reputation Rankings. http://www.timeshighereducation.co.uk/world-university-rankings/2011/reputation-ranking/analysis. ”"The rankings suggest that the top six-...Stanford University and the University of Oxford – form a group of globally recognised "super brands".”
  205. ↑ ”Best Global Universities”. US News. https://www.usnews.com/education/best-global-universities/rankings?int=a27a09.
  206. ↑ ”Global MBA Ranking 2019”. Financial Times. 12 September 2019. Arkiverad från originalet den 12 september 2019. https://web.archive.org/web/20190912040109/http://rankings.ft.com/businessschoolrankings/global-mba-ranking-2019. Läst 26 juli 2026.
  207. ↑ Raj Chetty; John Friedman (28 January 2026). ”The World’s Top Universities of 2026”. Time. https://time.com/7358185/top-universities-globally-2026/.
  208. ↑ ”Ten institutions that dominated science in 2022”. Ten institutions that dominated science in 2022. https://www.natureindex.com/institution-outputs/generate/all/global/all.
  209. ↑ ”Introduction to the Nature Index”. Introduction to the Nature Index. https://www.natureindex.com/faq#introduction1.
  210. ↑ Mines ParisTech Professional Ranking World Universities. ”Classement 2011 des universités par l Ecole des Mines le french ranking par excellence”. Classement 2011 des universités par l Ecole des Mines le french ranking par excellence. Arkiverad från originalet den 25 september 2015. https://web.archive.org/web/20150925221025/http://www.boivigny.com/Classement-2011-des-universites-par-l-Ecole-des-Mines-le-french-ranking-par-excellence_a781.html. Läst 26 juli 2026.
  211. ↑ ”The best UK universities chosen by major employers”. Times Higher Education (London). 12 November 2015. https://www.timeshighereducation.com/student/news/best-uk-universities-chosen-major-employers.
  212. ↑ ”Who's Who in the Subject League Tables”. Who's Who in the Subject League Tables. Complete University Guide. https://www.thecompleteuniversityguide.co.uk/league-tables/who's-who-in-the-subject-league-tables/.
  213. ↑ ”University of Oxford”. University of Oxford. Complete University Guide. https://www.thecompleteuniversityguide.co.uk/oxford/performance.
  214. ↑ ”University of Oxford”. Top Universities. QS Quacquarelli Symonds. http://www.topuniversities.com/universities/university-oxford.
  215. ↑ Doody and Robinson (22 May 2015). ”Students vote overwhelmingly to retain subfusc”. Cherwell. OSPL. http://www.cherwell.org/news/topstories/2015/05/22/students-vote-overwhelmingly-to-retain-subfusc.
  216. ↑ See, for instance, ”End of an era: subfusc could be sent down – oxfordstudent.com”. End of an era: subfusc could be sent down – oxfordstudent.com. Arkiverad från originalet den 8 mars 2006. https://web.archive.org/web/20060308222153/http://oxfordstudent.com/ht2006wk1/News/end_of_an_era%3A_subfusc_could_be_sent_down. Läst 26 juli 2026.
  217. ↑ ”Support for transgender students taking Oxford University exams”. Support for transgender students taking Oxford University exams. http://www.govtoday.co.uk/education/40-higher-education/12099-support-for-transgender-students-taking-oxford-university-exams.
  218. ↑ Clement, Mia (14 May 2021). ”Who are we really trashing?” (på brittisk engelska). Cherwell. https://www.cherwell.org/2021/05/14/who-are-we-really-trashing/.
  219. ↑ ”Call for submissions”. Call for submissions. https://www.socsci.ox.ac.uk/article/call-for-submissions.
  220. ↑ ”Shows and Workshops”. Shows and Workshops. The Oxford Imps. https://www.oxfordimps.com/shows.
  221. ↑ ”'Once a member, always a member'” (på engelska). Oxford Mail. 11 December 2009. https://www.oxfordmail.co.uk/news/4789606.once-member-always-member/.
  222. ↑ ”A GQ student guide to Oxford University” (på brittisk engelska). British GQ. 27 August 2017. https://www.gq-magazine.co.uk/article/insiders-guide-to-oxford-university.
  223. ↑ ”"Oxford SU" to replace OUSU brand”. Cherwell. 17 August 2017. http://cherwell.org/2017/08/17/dnp-ousu-is-dead-long-live-the-oxford-su/.
  224. ↑ Bert Dillon, "A Clerk Ther Was of Oxenford Also." in Chaucer's Pilgrims: An Historical Guide to the Pilgrims in (1996): 108–115.
  225. ↑ see online copy
  226. ↑ Mortimer Proctor, The English University Novel (U of California Press 1957) pp. 46–49. online
  227. ↑ Proctor, The English University Novel p. vii.
  228. ↑ Batson, Judy G.. Oxford in Fiction: an annotated bibliography.
  229. ↑ Fergusson, Maggie (29 October 2016). ”Jan Morris – 'the greatest descriptive writer of her time'”. The Spectator. https://www.spectator.co.uk/2016/10/jan-morris-the-greatest-descriptive-writer-of-her-time/#.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Brock, Michael G., and Mark C. Curthoys, eds. The History of the University of Oxford Volumes 6 and 7: Nineteenth-Century (Oxford UP, 2000). vol 6 excerpt; vol 7 excerpt Arkiverad 5 March 2017
  • Brockliss, L.W.B. (2016). The University of Oxford. doi:10.1093/acprof:oso/9780199243563.001.0001. ISBN 978-0-19-924356-3. 
  • Brooke, Christopher; Highfield, Roger (1988). Oxford and Cambridge. Cambridge University Press. ISBN 0521301394.  heavily illustrated
  • Catto, Jeremy (ed.), The History of the University of Oxford, (Oxford UP, 1994).
  • Clark, Andrew (ed.), The colleges of Oxford: their history and traditions, Methuen & C. (London, 1891).
  • Deslandes, Paul R. Oxbridge Men: British Masculinity & the Undergraduate Experience, 1850–1920 (2005), 344pp
  • Goldman, Lawrence (2004). ”Oxford and the Idea of a University in Nineteenth Century Britain”. Oxford Review of Education 30 (4): sid. 575–592. 
  • Harrison, Brian Howard, ed. The History of the University of Oxford: Vol 8 The twentieth century (Oxford UP 1994).
  • Hibbert, Christopher, The Encyclopaedia of Oxford, Macmillan (Basingstoke, 1988).
  • McConica, James. History of the University of Oxford. Vol. 3: The Collegiate University (1986), 775pp.
  • Mallet, Charles Edward. A history of the University of Oxford: The mediæval university and the colleges founded in the Middle Ages (2 vol 1924)
  • Midgley, Graham. University Life in Eighteenth-Century Oxford (1996) 192pp
  • Simcock, Anthony V. The Ashmolean Museum and Oxford Science, 1683–1983 (Museum of the History of Science, 1984).
  • Sutherland, Lucy Stuart, Leslie G. Mitchell, and T. H. Aston, eds. The history of the University of Oxford (Clarendon, 1984).

Popularvetenskap och samlingar

[redigera | redigera wikitext]
  • Annan, Noel, The Dons: Mentors, Eccentrics and Geniuses HarperCollins (London, 1999)
  • Batson, Judy G., Oxford in Fiction, Garland (New York, 1989).
  • Betjeman, John, An Oxford University Chest, Miles (London, 1938).
  • Casson, Hugh, Hugh Casson's Oxford, Phaidon (London, 1988).
  • Dougill, John, Oxford in English Literature, (U of Michigan Press, 1998).
  • Feiler, Bruce, Looking for Class: Days and Nights at Oxford and Cambridge, (2004).
  • Fraser, Antonia (ed.), Oxford and Oxfordshire in Verse, Penguin (London, 1983).
  • R.W. Johnson, Look Back in Laughter: Oxford's Golden Postwar Age, Threshold Press (2015).
  • Kenny, Anthony & Kenny, Robert, Can Oxford be Improved?, Imprint Academic (Exeter, 2007)
  • Knight, William (ed.), The Glamour of Oxford, (Blackwell, 1911).
  • Miles, Jebb, The Colleges of Oxford, Constable (London, 1992).
  • Morris, Jan, The Oxford Book of Oxford, (Oxford UP 2002).
  • Pursglove, G. and A. Ricketts (eds.), Oxford in Verse, Perpetua (Oxford, 1999).
  • Seccombe, Thomas and H. Scott (eds.), In Praise of Oxford (2 vols.), Constable (London, 1912). v.1
  • Snow, Peter, Oxford Observed, John Murray (London, 1991).

Guideböcker

[redigera | redigera wikitext]
  • Tames, Richard, A Traveller's History of Oxford, Interlink (New York, 2002).
  • Tyack, Geoffrey, Oxford: An Architectural Guide, Oxford University Press (Oxford, 1998).

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]